lördag 21 januari 2017
Svart ros - Nora Roberts
Japp, del två av samma serie. Det är inte ens guilty pleasure utan bara någonting som får dig att slå ihjäl två timmar medan din febersjuke åttaåring vill hålla dig i handen för att kunna somna. Varken mer eller mindre. Kvinnan prånglar ur sig böcker oftare än vad bussarna går här i byn. Jag vet inte om det är en hyllning eller ett sätt för mig att ge mig själv en mental örfil. Vilket som, det fungerar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
Signe är femton år och går i nian. Hon är den tysta typen som har alla rätt på alla prov och som ingen ser eller lägger märke till. Inte lä...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar