lördag 21 januari 2017
Röd Lilja - Nora Roberts
Vid det här laget är det bara att hissa vit flagg, be om ursäkt, krypa till korset... Har du sagt A får du säga B och om du har läst de två första delarna får du läsa den sista. Det är inte bra. Det är faktiskt bara ett utdraget sätt att sno ihop den sista och avslutande delen om de tre kvinnorna som bor på en gård där man ympar träd och försöker ta reda på vem som spökar och varför. Det är varken underhållande eller ens verklighetsflykt vid det här laget, utan bara halvtaskigt. Det är synd. Det fanns större möjligheter, men de dog någonstans på sidan 12.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar