Det bästa, absolut mest spännande just nu, är att följa är hur grabbarna Viggos och Alriks förmågor börjar
vakna till liv. Mer kan inte avslöjas om den saken. Biblioteket är hotat, så
det märks att de magiska skyddsformlerna är försvagade. Estrids skolning i att
använda sin stav går långsamt. Allt, precis allt, är en snyggt uppbyggt
konfliktupptrappning och i och med att detta är den sjätte av tio böcker har vi
alltså kommit mer än halvvägs. När det väl brakar loss lär det ju bli åka av
och jag tänker så här: om det redan är så här spännande, hur ska vi då någonsin
våga läsa resten?
Den sjätte boken i Pax-serien heter Näcken och det är alltså
dags att presentera nästa mytologiska väsen som på något sätt är ute efter att
ha ihjäl korpbröderna Alrik och Viggo. Sjön ligger frusen i Mariefred och är
som gjord för långfärdsskridskor och isvaksbad. Som om eleverna inte redan är
spända över att pröva på att ta sig upp ur en isvak blir det än värre när en av
eleverna dras ner i djupet av någon som befinner sig under isen. Dessutom
märker Alrik, som inte alls tycker om vatten och därför hellre står en bit
bort, att isen krackelerar under deras fötter. Strax därefter försvinner han
själv ner under isen och räddas i sista stund av Viggo.
Magnar, Estrid och Iris drar tillsammans med brorsorna att
det måste vara Näcken som är utsänd av Svarthäxan och de börjar läsa på så att
de vet vad de kan komma att vänta sig. Näcken trollbinder människorna med sin
musik, har inga betänkligheter när det gäller att döda en människa men blir
däremot försvagad av salt. Dessutom är Näcken rödhårig när hen rör sig på land
som en vanlig människa, så när Jonas Bäckström dyker upp, med bred,
fiskliknande mun och alldeles rödblond man vet pojkarna inte vad de ska tro.
Det enda de vet är att han alltid finns i närheten när märkliga saker sker.
Samtidigt dyker Viggos och Alriks mamma upp och är så där
glad och sprallig som hon kan vara på ett skönt sätt när hon är nykter och
Viggo är överlycklig. Det är inte Alrik, för han är äldre och vet bättre än att
lita på att mamma ska fortsätta vara sig själv. Inte blir det bättre av att
deras mamma uppvaktas av den de misstänker är Näcken heller.
Sådant som är så självklart att en inte borde behöva påpeka
det: bilderna, asså. Så snygga, skrämmande och stilistiska.
Bild lånad från förlaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar