Kraften - Siri Pettersen

Så var den äntligen här, den tredje och avslutande delen i trilogin om Korpringarna - Kraften. Hirka måste göra sitt livs svåraste resa, både geografiskt och i själva livet, när hon beträder den tredje världen in till de likfödda. Återigen finner hon att hon inte hör till, att hon fortfarande är annorlunda och återigen tar hon strid för de svaga och utsatta i samhället. Det är en inställning som inte är särskilt välfungerande hos de likfödda, men tanken gror inom henne att samla en egen armé för att förhindra att folken i de olika världarna utplånar varandra. Ett annat uppdrag är att återuppväcka kraften som så många saknar, men om den kommer i orätta händer kommer maktbalansen mellan olika folk att ändras och det ligger i mångas intresse att det inte sker. Samtidigt har hon också Rime i tankarna, han som har en korpnäbb i sin hals och som därmed är i Hirkas faders våld.

För att genomdriva sin plan måste hon börja med det svåraste, att skaffa sig kunskap och visa sig duglig, men också att förlåta personer som hon intensivt hatar. Kraften, denna mytiska tankningsstation, måste tillhöra alla eller ingen.

Det är oerhört välskrivet och jag älskar den unga hjältinnan! Hon är stark, kan fela, vill gott och vill framför allt mycket. Allt går inte hennes väg, men hon är klok och tjenare vad hon inte nöjer sig. Någon recensent skrev någon gång att det här är en klassiker i vardande och som jag hoppas att den spådomen kommer att slå in.

Bild lånad av förlaget.