Sedan får läsaren följa Joan i återblickar, från den dagen hon träffar den redan gifte Joseph när han undervisar i litteratur vid Smiths, till deras flytt till mer bohemiska kvarter innan de tar plats i de stora salongerna i samband med att framgångarna kan skördas. Författarskapet är speciellt, det framgår tidigt och framför allt lever Joe för sina böcker. Han negligerar sina barn och håller Joan högt som hustru, dock inte som älskarinna. Att det finns kvinnor vid sidan om är hon väl medveten om och för det mesta går det bra, men ibland inte.
Namnen på karaktärerna, Joan och Joe, har naturligtvis en symbolisk innebörd, för efter ett fyrtioårigt äktenskap är de nästan sammanvuxna och han vill ha henne med sig överallt, vill att hon ska memorera saker och är närmast beroende av henne emellanåt.
Svärtan i den här boken, som i alla recensioner naturligtvis måste nämna kulturmannen, är den stora behållningen. Iakttagelserna av upphöjda män i grupp som gärna citerar sig själva är både roliga och bitande. Berättelsens upplösning är på sätt och vis överraskande och jag antar att det här är bra, men just nu känner jag mig ljum. Kanske är det ja-just-det-ja-jag-är-ju-lärare-och-det-är-maj, för jag läser, uppskattar och glömmer just nu, men klart läsvärd!
Bild lånad från förlaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar