Möt Emmanuel Kent Sjögren; killen, vilsenheten, de sjuka situationerna han hamnar i. Han är ohjälpligt ihopparad med Tore som med gummistövlar, rött hår (för side-kicks har ofta rött hår) och en ohjälpligt världsfrånvänd livssyn. Och ja, Emmanuel Kant är en skön parallell till Immanuel Kant - då har vi avhandlat det.
Att vara femton år och aldrig kysst någon, att ha en lesbisk syster som är ihop med en överjordiskt vacker tjej och att bli galet intresserad av den nya tjejen i klassen är i Emmanuels fall dömt att leda till evig plåga och förödmjukelse. När Tore inte kommer till skolan en dag blir Emmanuel lättad, för då får han sin chans att bli sin egen, den där personen som inte är den andra hälften av någonting apart och världen öppnar sig. Tjejen han är intresserad av följer med hem och som den tonåring han är har han ingen aaaaaning om vad som egentligen pågår.
Det går inte att på ett rättvisande sätt återge handlingen i den här boken eller att på annat sätt förmedla känslan de hysteriskt roliga resonemang Emmanuel för men några nyckelord är: tyskundervisning, kyss på fyllan, dödsfall, kondomer på fönsterblecket, att outa sin syster, att ha på sig tidigare nämnda systers lesbiskt kontroversiella t-shirt på skolan och att bli sams med sin femtonåriga själsfrände - då börjar vi närma oss.
Uppföljaren till den här boken, Manifest för hopplösa, blev vald till Piteå läser och jag applåderar beslutet, för alla borde läsa sådana här bra böcker.
Bild lånad av förlaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar