Förlåtelsen - Hanne Vibeke Holst

Danskättade Helena är chef för Berlinoperan och står dessutom i fokus för ett prestigefullt pris för demokratiska insatser. Vid uppförandet av en av Mozarts storverk avslutades tillställningen med att visa religiösa figurers huvuden uppsatta på pålar. Det är ingen som höjer rösterna för att Neptunus, Jesus och Buddha finns uppsatta, men profeten Mohammeds halshuggna lekamen rör upp känslor och debatten är hård. Helena driver den svåra frågan med yttrandefrihetens nödvändighet, men samtidigt med fokus på svårigheten: bara för att någon har rätt att uttrycka en åsikt finns det ingen nödvändighet att säga allting.

När Helenas dotter Sofie anländer för att närvara vid ceremonin har hon sin pojkvän med sig, Khaled, och det står snart klart att han är muslim och vägrar dessutom släppa den ryggsäck han hela tiden går omkring och bär på. Helena får kämpa mot sina egna fördomar, för det är precis det hon vet att hon har när hon genast gör associerar en muslim med en ryggsäck som verkar värdefull.

Ceremonin förlöper utan konflikter, men debatten får bränsle av att frågan om yttrandefriheten väcks igen, mycket på grund av det terrorhot som har riktats mot staden Berlin. Dessutom äger prisutdelningen rum den 11 september, 2011, alltså tio år efter attacken mot World Trade Center. När Helena åker från sitt kontor tillsammans med Sofie och Khaled kommer han på att han har glömt sin ryggsäck på hennes kontor och ber att de ska åka tillbaka och hämta den. Väl tillbaka öppnar Khaled sin ryggsäck och tar Helena som gisslan.

Här byter romanen karaktär och läsaren får följa Helenas farföräldrar, prästparet i Danmark, som under brinnande världskrig räddar judar och andra utsatta undan nazisternas hårdföra politik. Små minnesfragment läggs fram som ett pussel och en släkthistoria växer fram. Så småningom ska livstrådarna vävas ihop och det blir tydligt att barnen i världen är dömda att upprepa både sina föräldrars misstag och framgångar. Lite grann blir det som två böcker i en, men jag gillar det. Det är underhållande, spännande och gripande med driv i berättandet - samtidigt som jag tycker att det blir lite kort. Jag vill veta mer om familjerna och få Helenas historia mer utbroderad - för i nuläget är det som om det är till sjuttiofem procent klart i båda historierna. Förlåtelsen är dock, som tema, ständigt aktuell.

Framför allt är det överraskande och det är alltid ett intressant berättargrepp, till och med modigt skulle jag säga. Klart läsvärd!