Stockholm - Vimmelboken, Judith Drews

Första intrycket när jag öppnade bokpaketet och såg den här boken: Åh så fin! Som en tavla!

Den påminde mig (först) om: Richard Scarrys böcker där man kan följa ett händelseflöde utan att egentligen läsa texten.

Sedan insåg jag: att den här är mycket, mycket vackrare, så intelligent illustrerad och går att bläddra bak- och framlänges, sidledes och alla -ledes.

Det som är bäst med den: är att det är Stockholm! Det är Mariatorget, Skansen och Gröna Lund och en massa andra klassiska stadsskepnader där du kan peka med fingret och resonera om vad folk har för sig. Drottningen, vad gör hon? Och den där bruden - var är hennes brudgum? Den där nakne mannen med fiol, är det Näcken eller är han bara näck? Vem har hängt ett jojo på Gustav den tredje?

Jag vågar bara hoppas, men tror inte att det egentligen är meningen, att en av figurerna är Mark Levengood. I mitt huvud, i min berättelse är det han - och han roar mig.

Köp den som fin gåbortpresent eller som doppresent. Eller så köper du den och ställer upp den som en vacker tavla. Så fin är den.

Bok och bild från förlaget.

Himlens fånge - Carlos Ruiz Zafón

Vindens skugga är en av mina tio-i-topp-böcker (även om den listan börjar ha kring 15 kandidater), Ängelns lek var bra och nu kan man säga att Himlens fånge, Carlos Ruiz Zafóns senaste roman, placerar sig mellan den första bästa och den andra som var bra.

Zafón väver ihop sina böcker i en märklig väv och den magiska realismen står lite på sidan om och småler åt mina försök att komma ihåg hur det egentligen var i den ena och den andra boken. Himlens fånge är, precis som de andra två böckerna, fristående, men man får möta Daniel Sempere och hans far där de står i bokhandeln under Francoregimens Spanien, med den censur och de oroligheter som förekommer i landet. Man får också möta Fermín igen och snart står det klart att det här är hans historia. Hans och Daniels väg korsades inte av en slump, utan Fermin är på många sätt Daniels beskyddare.

Sedan var det det där med Daniels mamma, som dog när han var fyra och ett halvt år gammal. Hennes historia, den som också går som en tråd genom señor Martíns berättelse i Ängelns lek, förklaras till viss del, men föder lika många frågetecken.

Den lockande platsen där allt började, De bortglömda böckernas gravkammare, presenteras igen och lika poetiskt som namnet låter, lika mystisk framställs den som och ramas in vackert av den trumpne och hemlighetsfulle mr Isac.

Den här berättelsen visar med en sällsam värme hur människor förändras och hur de kan välja att möta sitt öde. Den visar också på hämdlystnad, på tilltro och svek och det är precis lika bra som Zafón har visat tidigare. Det bästa, det är att det verkar utlovas en fortsättning. Att det här, det är bara början.

Fallet - Michael Connelly

Ny roman av Michael Connelly, detta författargeni inom sin genre. Jag har gett upp många andra kriminalförfattare, men Connelly har en ohotad plats i min läsekalender så länge han levererar så här bra.

I Fallet presenteras egentligen ingenting nytt. Harry Bosch är sitt vanliga jag: en hängiven polis med utmätt tid inom polisstyrkan som kör sitt eget race trots att han har en duktig partner vid sin sida. Hemmavid väntar femtonåriga dottern som tar hans inställning till jobbet med ro. Hon visar snarare intresse för hans arbete och kan till och med bidra med en eller annan iakttagelse som sedan visar sig stämma.

Omslaget liknar minst sju andra böcker av samma författare. Innehållet är sig riktigt likt också. Det är välskrivet. Trots att Harry B tenderar att bli en alltför schablonmässig figur, så engagerar han fortfarande mig och mitt intresse, så jag följer honom gärna några bladvändare till om böckerna fortsätter hålla så här bra kvalitet.

Jane Eyre som serieklassiker - Charlotte Brontës roman i nytappning

Jag har haft svårt bestämma mig för vad jag tycker om serieromaner och jag kan inte säga att jag har kunnat bestämma mig ännu. Jag har läst Jane Eyre som serieklassiker och tycker att själva läsupplevelsen är fantastisk. Historien behöver knappast presenteras, utan för mig är det bilderna som är själva grejen. 

För den trogna Brontë-följaren finns det knappt en filmatisering av den här boken som man inte har sett. Jag tycker att den här serieromanens Rochester påminner om Timothy Dalton och hjältinnan Jane ser ut som Charlotte Gainsbourg. Det bästa av två filmatiseringar alltså.      

Det är originalhistorien i sin korthet naturligtvis. Tiden hemma hos den sadistiska mostern, tiden på flickskolan, den trevande karriären som guvernant och sedan mötet med Mr Rochester. Den galna kvinnan på vinden och de vindpinade hedarna - allt finns med. 

Jag funderar ibland över vem som läser sådana här böcker och förvånas lite när jag ser åldersindikationen på klassificeringen: 12-15 år. Kanske är det alldeles lysande att rikta sig till läsare i den här åldern som känner nyfikenhet gällande en sådan här omtalad klassiker? Du får huvuddragen presenterat med uttrycksfulla bilder som även ger fina beskrivningar av tidstypiska miljöer. 

Serieromanen är klart läsvärd och både vacker och uttrycksfull. 

Ryssar är såna som gillar björkar - Olga Grjasnowa

"Ryssar är såna som gillar björkar har kallats invandrarroman, utvandrarroman och samtidsroman. Främst är det en berättelse om vad våld kan göra med en människa." skriver Sveriges Radio och det är väl uttryckt. Jag skulle vilja lägga till att det här också är en roman om språkets makt som medel att förena och stänga ute. Språket värderas som fint eller fult, som kulturellt eller som tärande beroende på om du pratar franska i Tyskland eller om du pratar arabiska i Israel. 

Författarinnan Olga Grjasnowa berättar att det var viktigt för henne att skapa en hjältinna som inte var ett offer och hon ville göra huvudpersonen Masja stark, självständig och otrevlig. Det är ett intressant grepp, för det finns verkligen mycket i hennes person som stör mig som läsare. Jag tänker ofta att det vore lättare för mig att ta Masja till mig om hon bara var lite mer lidande, om hon bara var lite mer traumatiserad eller om hon bara kunde hänvisa mer till sitt ursprung som flykting och krigsoffer. Det gör hon dock inte. Hon fräser istället åt sin sambo Elias att det inte finns någon anledning att gräva i "det där". När han dör finns det ingenting kvar som håller henne inom ramarna för hur hon borde leva sitt liv, utan hon tar risker och släpper alla tankar på vad som kan vara rätt utifrån vad som förväntas av henne. 

Jag kunde ingenting om Nagorno-Karabach innan jag läste den här romanen och kanske är det därför jag tycker att den bitvis är svår att ta till mig, för det handlar mycket om Ryssland, Armenien och Azerbajdzjan, ländernas inbördes relationer och händelser som ledde till självständighetsförklaringar och konflikter därav. Det handlar också om Masjas och hennes familjs judiska tillhörighet, trots att religionen är högst påtagligt frånvarande i deras liv. Det finns koshervin, men i övrigt är förhållandet till religionen högst pragmatiskt. Nya svårigheter presenteras när Masja reser till Israel och där möts av samma oöverkomliga konflikter. "Allt kommer igen" menar hennes mormor och visst är det så. 

Wallflower - Stephen Chbosky

Charlie ska börja high-school och har nedräkning från första dagen. Han är på många sätt en speciell pojke, men ingen märker det. Eller, det är är i alla fall vad han tror. Han själv är en sådan som iakttar, men som inte deltar. Detta ändras när han träffar Patrick och Sam och plötsligt dras in i deras värld. Situationen när det går upp för honom att andra har lagt märke till honom och talar om honom är storartad.

Boken, som jag helt och hållet hade missat, utkom 1999 och har hyllats för den fantastiska skildring den är om hur det är att vara tonåring under 90-talet. Den hade lika gärna kunnat vara nutida om det inte hade varit för alla blandband som Charlie tillverkar. Det kom sig istället att jag först såg filmen The perks of being a wallflower och sedan ville jag läsa boken. Jag genomför ett projekt med mina elever som går ut på att de ska läsa en bok och se en film för att sedan analysera dem båda i ljuset av varandra. Den här kommer att bli ett fantastiskt tillskott i det arbetet.

Det finns så mycket värme i den här berättelsen, inte minst när det gäller hur unga människor hjälper varandra att finna sig själva och sin plats i tillvaron som unga vuxna. Beskrivningarna av hur föräldrarna alltid såg kraftfulla och lyckliga ut på kort när de var yngre varvas med den vilsenhet de kan känna när de maktlösa ser på hur livet ibland utvecklar sig för barnen.

Bok och bild från förlaget.

Berättelsen om Pi - Yann Martel

Ibland ser man filmen och sedan läser man boken. Eller så gör man tvärt om. Eller så gör man som jag gjorde med den här: jag läste boken, såg filmen och läste sedan boken igen.

Den är fantastisk, oavsett i vilket format man tar den till sig, Berättelsen om Pi. Här får vi möta den godhjärtade pojken som är upkallad efter franskans ord för simbassäng. Han utforskar religionen på samma sätt som han ser på livet: storögt, nyfiket och öppensinnligt. Mötet med hinduismen, kristendomen och islam är framlagt med nästan mytiskt tonläge. Humorn i överlevnadshandbokens klämkäcka formuleringar om ett positivt sinnelag oavsett situation blandas med nattsvarta och deprimerade tankar om livets ändlighet. Allt detta i en liten livbåt med två överlevare från det fruktansvärda skeppsbrott som Pi genomlider.

Frågan är om inte boken är bättre än filmen. Ang Lee har adapterat den här boken på ett oförglömligt sätt och det är en berättelse som bara växer. Slutet är överraskande och tänkvärt, mer så i filmen än i boken, även om alla viktiga detaljer finns med.

Läs den. Se den. Njut av den. Skicka den vidare.