Den fallande detektiven - Christoffer Carlsson

Bok två om Leo Junker tar sin början i ett vinterstormigt Stockholm, natten till Lucia. En forskare hittas död i en gränd och enda vittnet är en sexårig pojke. Pojken kan inte ge några närmare detaljer för att hjälpa polisen med utredningsarbetet, men Leo Junker upptäcker snart att en tredje person förutom mördaren har befunnit sig på mordplatsen.

Utredningen för polisen in på olika områden: det utredningstekniska arbetet krockar med forskaretiken, för hur ska källskyddet bevaras om polisen behöver veta namnet på personen som kanske vet något? Högerextrema grupper ligger i konflikt med vänsterreaktionära och när fanatiker finns på båda sidor finns det ingenting som är självklart.

Leo Junker som person är lika intressant som fallet han är kopplad till. Som aktiv i tjänst får han inte äta de mediciner han anser sig behöva. Om den klassiska detektiven i andra sammanhang har problem med alkohol och auktoriteter så är Junker mer svensk i sin problematik. Det är upplyftande, faktiskt, och lite spännande.

Välskrivet är det också och jag tycker att Christoffer Carlsson har mognat i sitt författarskap. Det finns inga lösa trådar, utan berättelsen är snarare att likna vid ett hårt hopsnört nystan. De eventuella tåtar som finns kvar lovar bara att det kommer en fortsättning för Leo Junker. Beskrivningen av det svenska samhället är välgjord och oerhört detaljrik, speciellt när grupper med politiska förtecken presenteras. Det är inte bara mordoffret och polisarbetet som står i fokus, utan lika mycket gärningsmannen och samhället som har svikit de svaga. Det är precis det här som gör att jag tänker på Christoffer Carlsson som arvtagare till de fenomenala Sjöwall/Wahlöö.

Har gått att läsa som följetong i DN och finns att köpa här och här. 

Bok och bild från förlaget.