Året är 1996 och Emma och Josh är och har alltid varit bästa kompisar. När berättelsen tar sin början är dock deras relation inte den bästa, eftersom Josh ett halvår tidigare försökt kyssa Emma. Man behöver inte ens läsa mellan raderna för att förstå att hon inte besvarade kyssen eller hans känslor. "Det är komplicerat", som Facebookstatusen lyder. Och det är på Facebook det börjar. Det är mitten på 1990-talet och Internet är nytt. Det är så nytt att det är modemuppkoppling och irriterade föräldrar som vill ha en fungerande telefonlinje. Emma har fått en ny dator av sin frånvarande pappa och när Josh installerar en CD-rom åt henne poppar ett okänt fenomen upp på Emmas skärm. Det kallas Facebook (och är inte uppfunnet ännu). Först tror både Emma och Josh att det är någon som skämtar med dem, för de kan se sig själva om femton år och läsa sig till hur livet efter college och universitet blev. Josh blir glatt överraskad medan Emma förfasas över vad som väntar.
Snart upptäcker Emma att hon kan ändra sin framtid genom att ändra på vissa val och planer. När hon har gjort det går hon in på Facebook igen och kontrollerar hur ringarna på vattnet har påverkat hennes framtida jag och hon blir som besatt. Josh stör sig på att hennes val även påverkar henne och försöker få henne att sluta.
Josh och Emma får en chans att på sätt och vis besöka sig själva i framtiden, vilket också får dem att ställa sig frågan vilka de är i nutiden. Om man ska leta efter någon sensmoral kan den ganska enkelt sägas vara att du ska leva i nuet och att det inte är helt fel att logga ut för att inte livet ska gå dig förbi.Roligt i igenkänningens anda blir det också, när Emma läser om SMS som hennes framtida jag har skickat från bilen och hon häpnar över att hon uppenbarligen har dator i bilen. De undrar också över vad en iPad är och gläds över att det kommer två uppföljare till Toy Story.
Det här är en smårolig berättelse om en framtid som läsaren är mitt uppe i sedd ur ett perspektiv innan datoranvändandet exploderade. Mycket tänkvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar