Jacobs värld - Jodi Picoult

Jodi Picoult har skrivit sin bästa roman hittills om du frågar mig, Jacobs värld. Jacob är diagnostiserad med Aspergers och har därför sina egenheter. Han färgsorterar sina kläder efter regnbågens färger, men undviker färgen orange, tycker inte om kläder med lappar eller knappar, ser samma program (Crimebusters) varje dag 16.30, tycker inte om beröring, undviker ögonkontakt, kan inte läsa av sociala koder och förstår inte bildliga uttryck. Till sin hjälp i sitt vardagsliv har han mamma Emma och brodern Theo, vars vardag rutas in av Jacobs rutiner. Jacob får t.ex. alltid duscha först och har en färg på maten beroende på vilken veckodag det är.

Jacob är förutom detta dessutom besatt av brottsplatser och har lärt sig allt om fingeravtryck. Han har skapat en egen anordning för att lyfta fingeravtryck och tjuvar åt sig olika föremål för att pröva på sina färdigheter, inte minst till Theos stora förtrytelse. Med sin polisscanner händer det till och med att han cyklar iväg till en brottsplats när han hör ett larm. Polisen kör iväg honom, men Jacob får kontakt med en utredare, Rich, när han faktiskt hjälper polisen att klara upp ett brott.

Ytterligare en viktig person i Jacobs värld är assistenten Jess, som övar Jacob i vardagliga situationer som att småprata, hantera konflikter och att förstå bildliga uttryck. Att hålla sig i skinnet skulle Jacob utan hennes hjälp tolka bokstavligt och därför nypa sig i huden. Allt kompliceras dock när Jess hittas död och allt tyder på att Jacob hade någonting med hennes död att göra. Då kopplas advokaten Oliver in och en sida av rättsväsendet, den som visar att det är viktigare att döma någon än att ta hänsyn till en persons handikapp, målas upp.

Alla kommer till tals i den här boken. Mamma Emma berättar hur det är att ha en autistisk son och hur hon misstänker att barnvaccinationerna har någonting med störningen att göra. Brodern Theo berättar hur det är att inte kunna ta hem kompisar och att bli "guilty by association", både socialt och senare rättsmässigt. Den oerfarne advokaten Oliver spelar med och är skönt öppensinnig inför sin klients speciella natur. Utredaren Rich är skeptisk till Jacobs person och tycker mest att hans beteende pekar på att han är skyldig. Just detta, skiftet av berättarperspektiven, är bokens stora behållning. Det är oerhört skickligt gjort att beskriva samma skeende ur flera personers synvinklar, och Jodi Picoult hakar i de olika perspektiven så att de blir som en kedja genom hela berättelsen.

Upplösningen är intressant, med ett slut som både förvånar och förbryllar, och boken är verkligen läsvärd. Min man, som har arbetat med just aspergerelever, började läsa boken efter det att jag i stora drag berättat vad den handlade om. Han tittar upp nu och då och berättar hur hans elever resonerade och uppförde sig, så det borde ju vara ett kvitto på att det är trovärdigt och intressant.

Utgiven av Lind & Co och här kan du läsa en annan recension.