torsdag 5 januari 2012

Den man älskar, av Emily Giffin

Romanens titel sammanfattar berättelsens dilemma, för hur ska man tänka när Den du älskar är två personer? Ellen är lyckligt gift med Andy, en sydstatare som är uppmärksam och kärleksfull. Hon är bästa vän med hans syster sedan collegetiden och redan upptagen som en dotter i familjen.

En dag springer hon på Leo och det förflutna bubblar upp inom henne. Det finns mycket ouppklarat mellan dem och Ellen kan inte släppa honom förrän hon har rett ut vad hon egentligen känner. Det som verkade oöverkomligt för sju år sedan kanske har ändrats med åldern och mognaden?

Jag fastnade inte direkt för den här boken. Det jag störde mig mest på var dialogen, eftersom Ellen alltid måste tänka tillbaka på allt som hänt tidigare och vad som kan komma att hända om hon säger någonting på ett visst sätt innan hon verkligen svarar en och en halv sida senare.

Jag tyckte att boken länge kändes "fjuk". Det lyfte inte och ingen av personerna är typen som tar konflikter. Det byggs egentligen inte upp speciellt mycket heller, men sedan får Ellen nog. Det är härligt också att Andy sätter ner foten ordentligt så att de verkligen måste göra upp med varandra. Vilka då, kan man fråga sig? Ja, alla inblandade. Ellen, Leo, Andy och Margot. Slutet är riktigt fint och jag mår riktigt bra när sista taxin rullar iväg.

En roman som i mångt och mycket påminner om Marian Keyes och som är väl värd att läsa. Utgiven av Bonnier Pocket.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...