torsdag 12 januari 2012

Skulden, Jodi Picoult

Picoults böcker har inte fångat mitt intresse speciellt mycket tidigare, men det var tydligen den här jag gick och väntade på! Det här är en riktigt välskriven (men ack så uselt översatt!) roman med fantastiska beskrivningar av det sällsynta amishfolket blandat med ofattbart spännande rättegångsskildringar när mordet på ett spädbarn ska utredas.

Ellie är höjdaradvokaten som lämnar storstaden efter att ha vunnit ett stort mål. Det hon vann i anseende förlorade hon i yrkesetik. Hon är snart fyrtio och barnlös, trots att hon levt i ett långvarigt förhållande. När hon åker till sina släktingar i Pennsylvania är det för att andas ut och fundera över hur hennes liv har kommit att bli. Då ringer telefonen hemma hos mostern och hon dras in i en polisutredning gällande mordet på ett spädbarn.

Den artonåriga Katie, en gudfruktig och försynt amishflicka, förnekar att hon har fött barn, trots att läkare kan konstatera att hon har genomgått en förlossning. Hon förtränger det som har hänt och ser ut att gå en säker fällande dom till mötes. Ellie tar motvilligt på sig att agera hennes ombud, men det innebär att hon måste leva tillsammans med Katie och hennes familj på gården utan elektricitet. Den stora omställningen beror inte bara på avsaknaden av alla moderna ting som tidigare varit en självklarhet i hennes liv, utan hon börjar också märka att hon har en hel del att lära i fråga om inre frid och att lyssna till sitt hjärta.

Det är spännande och väl beskrivet och jag tyckte att den här romanen var riktigt, riktigt läsvärd.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...