Janis är ensam i världen. Hennes föräldrar älskar henne, men bryr sig inte om henne och Emelie, hennes bästa vän i hela världen, har tagit sitt liv efter att ha skjutit ihjäl sju klasskamrater på sin skola. Den enda som bryr sig om henne är brodern Elvis och hon har stulit hans bil för att ge sig ut på den resa hon tidigare planerat att genomföra tillsammans med Emelie.Janis är bara 17 år, men kommer att åldras betydligt under den resa hon genomför. Hon träffar människor och är med om händelser som för alltid kommer att förändra henne. Under hela berättelsen bearbetar hon besvikelsen och saknaden efter sin vän, eller kanske är det så att hon flyr från alla jobbiga minnen.
Jag tycker om den här romanen med dess skildringar av möten med intressanta människor, men blir samtidigt irriterad. Janis ska inte ta hand om någon annan än sig själv, men blir involverad i en annan människas liv där hon tycker att hon måste finnas där för honom. Det är ett våldsamt och krävande förhållande som jag tycker att hon far illa av och därför tycker jag inte om hennes beslut.
Romanen slutar i någon slags metafor där ljuset ska spegla hoppet hon känner inför framtiden, men jag ser det inte. Jag bara önskar att Janis ska bli äldre och ha en helt öppen framtid där hon inte behöver rätta sina beslut efter någon annan. Jag vet att livet inte ser ut så - att man inte får välja - men önska kan man?
Janis den magnifika av Johanna Nilsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar