Blonde

Jag gruvade. Jag hade bara läst två kortromaner av Joyce Carol Oates när jag tog mig an Blonde på 850 sidor, men det skulle visa sig att tiden går fort när man har en bra bok.

Detta är en icke-biografisk levnadsteckning av Norma Jean Baker från liten flicka till livet som en av världens mest kända sexsymboler, Marilyn Monroe. Norma Jean växer upp i en otrygg tillvaro med en psykisk sjuk mamma och bor därför periodvis hos sina morföräldrar. När dessa dött hamnar hon på barnhem och blir så småningom placerad i familjehem. Hon gifter sig ung för att undvika att skickas tillbaka till barnhemmet och därför tvingas hon växa upp snabbt. Hon gifter sig tre gånger, men alla äktenskap slutar i skilsmässa, trots att hon älskar alla sina män. Hon har inga jämställda förhållanden utan måste, nästan tvångsmässigt från både sin egen och makens sida, vara underkuvad.

Det är talande när en av makarna funderar över alla män Marilyn haft, men han vänder också på det och tänker på hur många män som haft Marilyn. Hon är en trasig själ som livet inte alls gått skonsamt fram med. Människor behandlar henne illa i allmänhet och män i synnerhet. Män som ser ner på kvinnor och som passar på att utnyttja en redan utsatt och svag människa.

Norma Jean kommer in på skådespelarbanan genom avklädda bilder som tagits på henne som ung och snart blir hon Studions mjölkko som drar in stora pengar på henne. Själv får hon bara en spottstyver av detta och tvingas ofta göra saker hon inte själv vill bara för att få pengar. Hennes personlighet är formbar, för hon definierar sig själv genom de människor som styr henne. Det är en nedbrytande och destruktiv livsföring och det står egentligen klart tidigt att det kommer att gå illa för henne. När hon skådespelar använder hon sig av människor hon träffat tidigare i livet för att få fram olika personligheter, men snart får hon svårt att skilja mellan fiktion och verklighet.

Det är intressant hur Oates skildrar Norma Jeans död, för där har hon valt att ta död på henne genom en överdos, men den är inte frivillig. FBI har skickat ut Skarpskytten för att ta hand om angelägenheter som rör staten och den sittande presidenten - som Marilyn haft ett förhållande med och sjungit Happy Birthday för. Skarpskytten är dock den som ger henne den dödliga dosen droger som ändar hennes liv och som därmed utrotar ett av hoten mot rikets säkerhet.

Norma Jean är aldrig Marilyn Monroe i den här romanen, utan hon är Norma Jean som spelar Marilyn som i sin tur spelar en roll i olika filmer. Ibland tänker hon att Marilyn måste dö så att Norma Jean kan få leva. Hon har maniska perioder när hon blir paranoid och det skildras så bra i språket då Oates inte sätter punkt, utan babblar på och upprepar sig.

En lång och gripande läsupplevelse. Med betoning både på lång och gripande.