torsdag 2 november 2017

Spegelstaden - Justin Cronin

Jag satte del ett, Flickan från ingenstans, i några årskursettors händer och inser, så här fyra veckor senare, att jag troligtvis kommer att få bända dem loss från deras döda, kalla händer. Reaktionen var omedelbar - det här älskar de. Som jag har njutit av att höra deras engagerade diskussioner och som vi har skrattat åt att alla är arga på den elev som alltid läste lite längre än de andra. Hoten om vad som kommer att hända den som avslöjar något om handlingen haglar tätt. Efter avslutad läsning kom frågan: när ska vi läsa nästa bok? De orkade inte vänta på svaret, utan påbörjade läsningen av bok två, De första tolv, och förhoppningsvis kommer de att tycka lika bra om den.

Därför satte jag mig och läste den tredje och avslutande delen i den här Passagen-serien; Spegelstaden. Grabbarna i ettan såg att den stod i min bokvagn och frågade med viss ängslan om den håller - serien alltså. Håller den ända fram till slutet?

Som den håller. Det känns skönt att kunna meddela dem det. Amys åldrande följer inga givna regler, men hon har gått från att vara den lilla flickan från ingenstans till att bli en vuxen kvinna och den slutuppgörelse som hon är ämnad att vara en del av rusar närmare. Det har gått en tid och människan gör vad hon alltid har gjort: hon glömmer sin historia. Viralerna syns inte till och människorna i de få återstående kolonierna vågar sig utanför murarna i förhoppning att kunna bygga upp ett nytt liv.

Myterna om världen utanför är många, men hoppet om att det finns fler överlevande är litet. Samhället byggs upp igen från grunden och stöter på problem som alltid uppstår: tillgång och efterfrågan, ekonomiska betalningsmedel, svarthandel, prostitution, sjukdomar och vapen. Alla är dock inte typen som slår sig till ro, utan andra spanar mot horisonten. Vissa ger sig av och kommer inte tillbaka och sedan börjar man förstå att hotet kryper närmare, igen.

Jag kan inte avslöja någonting annat om den här boken än att läsaren får veta vem som är berättare, vem som lever och vem som dör. Vad som händer i de nya länderna avslöjas i alla tre böcker, så det kan jag också nämna, men den här avtoningen - den här upplösningen - får man ge sig till tåls ungefär 200 sidor innan sista tråden är uppnystad och sista punkten sätts. Det är fantastiskt. Bra, alltså.

Det är enkelt att ge boktips till sina elever när det finns sådana här böcker, så här i Walking Dead-tider. Bild lånad från förlagets hemsida.

Inga kommentarer:

Nej och åter nej - Nina Lykke

Månadens bokklubbsbok är Nej och åter nej , av Nina Lykke. Är den hysteriskt rolig? Ja. Är den svart och cynisk? O, ja. Är den ett lyckopi...