torsdag 2 november 2017

Grace - Anthony Doerr

När jag hade läst Ljuset vi inte ser utnämnde jag den till en av mina topp-10-böcker (trots att det finns minst 18 titlar på den listan vid det här laget) och det är inte lätt att ta sig an en annan bok av samma författare i det läget. Grace är inte samma läsupplevelse, utan det är en annan läsupplevelse. Det är poesi och det är väl sammanvävt, precis som den förra romanen, men ändå är det också något annat.

David vill forska om snö, men det är i princip omöjligt, så han forskar istället om vatten, vilket är samma sak fast inte i frusen form. Snöflingornas sexuddighet förbryllar honom och kommer att följa honom genom hela livet. Fascinationen för snö är dock inte allt som gör honom speciell, utan redan som liten drabbas han av drömmar som sedan slår in. En man kommer ut ur en affär med en hattask under armen och i nästa ögonblick blir han överkörd. David ser det i en dröm som barn och sedan slår det in. I samma veva börjar han också gå i sömnen.

I en annan dröm ser han en kvinna som tappar en tidning i en affär och han går fram till henne. Det är Sandy, som han vet att han är ämnad att leva tillsammans med, och så blir det. Sandy är redan gift med en annan man, Herman, men det hindret överkommer de och snart föds deras dotter Grace. David slits sönder inombords när han i en dröm ser hur Grace drunknar. Han ser ner i sina armar och upptäcker den lilla flickan död, med munnen som ett mörkt gapande hål och utan liv i kroppen. Han börjar om att gå i sömnen och Sandy säger att han är galen.

Människor vill bara få reda på vad framtiden utlovar om budskapet är gott och hoppfullt, tänker David vid ett tillfälle, men han har inga goda nyheter att komma med. För att försöka ändra på ödet ger han sig iväg och hamnar på den lilla ön St. Vincent. Där finns Soma och Felix, en fattig familj som tar honom till sig. Deras söner och dotter blir en del av hans vardag och han skickar till en början brev till Sandy varje dag för att få veta om hans dotter har överlevt. Sedan skickar han brev mer sällan, både till Sandy och till Herman, men möts av tystnad. Utan att veta om hans dotter fortfarande lever befinner han sig i en tidlös tillvaro, snyggt gestaltad på en paradisö utan årstidsväxlingar. Så långt är allt väl, men snart börjar han drömma igen, den här gången om Somas och Felix dotter Naliaah, där han ser henne fångas av en ankarkätting som drar henne ner till havets djup och dränker henne. När den drömmen inte slår in börjar tanken gro att hans dotter kanske också fortfarande kan finnas i livet. Därför påbörjas en resa tillbaka för att komma tillrätta med allt som gått fel och för att hitta Grace.

Han ska alltså hitta Grace (nåd) och det blir en lång resa. Det är poetiskt, för hans rädsla kittlar revbenen som spindlar som letar sig ner. Den sista tredjedelen av boken är en lång och plågsam beskrivning av hopp som spirar, öden som vävs samman och möten som väntar. Det är inte en ny Ljuset vi inte ser, men det är fängslande på sitt eget sätt, mitt i allt vatten och alla snöflingor.

Bild lånad från förlagets hemsida.

Inga kommentarer:

Bakom stängda dörrar - B. A. Paris

Jack och Grace, det perfekta paret i det perfekta huset med de perfekta middagsbjudningarna. Eller? Det är så länge sedan jag läste den hä...