Jellicoe Road - Melina Marchetta

Alltså, shit vad bra! Någon (eller var det några?) i min bokklubb berättade om den här boken för flera år sedan och jag lånade den då. Läsningen påbörjades, men jag förstod inte varför jag skulle fortsätta. Nu när jag har läst den förstår jag inte hur mina bokklubbskamrater kunde prata om den i så samlade ordalag. Jag är helt uppfylld av Jellicoe Road och var tvungen att ge den fem stjärnor på Goodreads, eftersom en fyra kändes som för snålt.

Jellicoe Road ställer krav på sin läsare och jag rekommenderar läsning i längre sjok för att ge berättelsen en chans att profilera sig. Berättelsen börjar med att berätta om vad en man kallad Eremiten viskade till en liten flicka innan han sköt sig själv, mitt framför henne. En annan scen berättar om en ung man som kommer cyklande precis efter att en trafikolycka har inträffat och dessa delar är skrivna i kursiv stil. Sedan presenteras Taylor, som sju år gammal lämnades i Jellicoe på en 7-Elevenbutik av sin mamma innan hon försvann. Först kan det verka förvirrande, precis som när du lägger ut alla enskilda pusselbitar innan du börjar få ihop en enhet, men alla berättelser kommer att sammanstråla i slutet.

Taylor tas omhand av Hanna, en kvinna som bor i ett hus i anslutning till skolan och som Taylor tror är anställd där. När Hanna också försvinner får Taylor veta att Hanna själv har gått på skolan och sedan blivit kvar, men att hon inte har någon anställning där. Hanna har hunnit visa Taylor ett manuskript som hon skriver och läsaren förstår snart att berättelserna om ungdomarna, som är skrivna i kursiv stil, är just detta manus. Ju mer Taylor läser, desto mer förstår hon att hennes liv på något sätt är förbundet med Hannas, men hon vet inte hur.

Taylor är sjutton år och väljs till ledare för sitt elevhem. De andra elevhemmen har sina ledare och alla ligger i krig med jellisarna och kadetterna. Jellisarna är Jellicoeungdomar och kadetterna är militärskolan som varje år genomför övningar utanför staden. De tre grupperna ligger i strid med varandra och det gäller att inmuta områden, ta fångar och kräva lösensummor. Ungdomarna gör uppriktiga försök att hålla liv i äventyret, men striderna blir lite avslagna och de blir motvilligt vänner istället.

Ledare för kadetterna är Grigg, en kille som Taylor tre år tidigare träffade när hon rymde från skolan för att försöka finna sin mamma. De träffas på en järnvägsstation och börjar prata med varandra och planerar till och med att slå följe, när Grigg tar beslutet att ringa till skolan och Taylor blir hämtad. När de nu ses igen finns det en närmast elektrisk spänning mellan dem och det mest rörande med den här romanen är hur Taylor och Griggs inte kan låta bli att lita på varandra trots att de farit illa av livet båda två. Jellicoe Road berättar finstämt om olika sorters kärlek och låter personerna växa fram ur olika perspektiv. Den här boken ska jag läsa igen om något år. Så bra är den och så mycket mer kommer den att ha att ge när jag som läsare redan från början vet vem det är som kommer cyklande eller vem som klättrar i ett träd eller vem som har burit vem på sina axlar.

Ps: Harper Lees Dödssynden, eller To Kill a Mockingbird, spelar en ganska stor roll. Just sayin', eftersom jag precis läst den också. Livet i stereo. Som vanligt.