När min äldste son var liten sov han dåligt på nätterna. Han vaknade fyra, fem gånger under natten och sedan vaknade han för morgonen redan vid 04.30. Jag led av sömnbristen och hur mycket jag än sov när han sov så verkade jag aldrig hinna återhämta mig. Jag var desperat och jag tänkte att jag skulle ta hjälp av metoden som alla talade så varmt om: Sova hela natten-kuren. Jag kommer ihåg att jag läste Anna Wahlgrens bok, fullständigt inställd på att lösningen fanns mellan dessa pärmar. Ju längre jag läste, desto mer djupnade fårorna i min hyfsat unga panna. Det var så mycket som lät så dumt att jag inte genomförde universallösningen hon erbjöd genom några enkla steg.

Felicia Feldt levde med Anna Wahlgren som mor och berättar i Felicia försvann om hur den uppväxten såg ut. Det gör hon mycket talande bl.a. genom att lista alla platser de bott på, flyttat till, flyttat från, flytt från och till samt flyttat tillbaka till. Männen, både äkta och älskare, avlöser varandra och vissa är unga medan andra är suputer och våldsamma. Spriten har varit lika närvarande som ansvarsfulla vuxna har varit frånvarande. Felicia Feldt rör sig mellan nutid och dåtid och markerar genom årtal hur förr i tiden vävs ihop med nuförtiden. Hur gamla sår orsakar skador i nutid. Hur skadad hon har blivit av sin ryggsäck.

Den systematiska barnmisshandeln, och då inte bara örfilarna eller annan hård kroppslig hantering, går bland annat ut på utfrysning och mobbning och när Felicia som vuxen vill få en förklaring till några av de scener som utspelat sig i hennes barndom tittar bara modern ömt på henne och säger att hon inte förstår frågan.

Barnaoraklet avslöjas som någonting mycket värre än en bluff i den här boken och hur mycket som är verklighet eller fiktion kanske inte spelar någon roll. Det är hur som helst fruktansvärt.