Allt jag säger är sant, Lisa Bjärbo

Alltså, det här är nog mest en kärlekshistoria, men den är så mycket annat också. Den är ungefär som sin huvudperson: Alicia är sexton år och har en personlighet som är för stor för att rymmas i kroppen. Hemma hos sin mamma, pappa och femårslillebror riskerar hon att sprängas i bitar – för att inte tala om vad som skulle hända med henne om hon tvingades genomlida en gymnasieutbildning med korvstoppningsinlärning, färgsorterade anteckningar och konformitet på schemat. Det är här kärlekshistorien kommer in i bilden. Astrid, mormodern, erbjuder Alicia sin soffa, sitt köksbord och sin tusenåriga visdom som en räddare i nöden. Det är lite som om hon desarmerar bomben inom sitt barnbarn och det här kan vara bland det finaste som har beskrivits i en svensk ungdomsbok. Det är värme och kärlek samtidigt som det inte saknas ifrågasättande och tillrättavisningar. Det är också kärlekshistoria på så sätt att en Isak kommer in i Alicias liv och det blir lika oväntat som fint.

I Lisa Bjärbos förra roman, Det är så logiskt alla fattar utom du, föll jag helt, fullt och fast för Johan och Ester. Det är någonting med beskrivningen av dem som gör att man liksom tänker att man känner dem. Alicia är inte lika självklar – för hur många Alicia finns det egentligen i världen? – men man tycker lika mycket om henne. De som följer Lisa Bjärbos blogg, Onekligen, kan känna igen uttrycksättet, för vilket sättigt uttryck det är! Man blir varm och glad och rörd och impad.

I en artikel säger Lisa Bjärbo att hon hoppas att det finns en och annan Alicia i världen. Det tror jag att det gör. Jag tror att jag har träffat en eller två i mitt jobb. Man känner inte bara igen dem på de illgröna strumpbyxorna som är matchade med den rosa kjolen, utan man kan också känna igen dem på att själen nästan inte ryms i kroppen. Gemensamt för dem är att de vill uträtta stordåd och att de fortfarande är övertygade om att de kan klara av det. Tänk vad härligt för de här tjejerna - att få läsa en bok med igenkänningsfaktor 30! (Samtidigt är läraren i mig livrädd att de ska inspireras alltför mycket och hoppa av skolan.)

Bok och bild från förlaget. Och vilken bra bok det är. Och vilket bra förlag. What the håken, bilden är också bra!