
Katarina Wennstam verkar engagerad i många viktiga frågor. Jag tycker att det märks på hennes karaktärer. Shirin, som företräder den drabbade familjen i den här boken, är passionerad, irriterad och stridslysten. Det är skönt med en huvudperson som är saklig och driven på samma gång. Hon är nyanserat beskriven, eftersom hon absolut inte saknar sämre sidor. Man får också följa Charlotta Lugn som i egenskap av kriminalinspektör ska utreda vad som faktiskt har hänt. Dessa två starka och kompetenta kvinnor arbetar båda i mansdominerade yrken och även detta blir en huvudfråga att belysa och diskutera. Både polisväsendet och rättsväsendet är instanser som ska se till individens trygghet i samhället. Det ser bra ut på pappret, men fungerar inte alltid lika bra i verkligheten. Alla är inte lika inför lagen, visar det sig gång efter annan, eftersom det ges uttryck för både taskig kvinnosyn och förakt för homosexuella.
I sitt berättande presenterar Wennstam statistik på våldsbrott, brottsoffrens rättigheter och möjligheter att få upprättelse, hur detta försvåras och motarbetas och hur livet kan se ut för de personer som arbetar med dessa olika delar. Jag tycker att hon är skicklig och romanformen är ett lysande medel att föra upp de här frågorna till diskussion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar