Medömkan är som fisar. Man kan stå ut med sin egen men man klarar inte av någon annans.
Det har gått ett år sedan Dougs fru dog i en olycka när läsaren får kliva in i hans liv. Han är bitter, deprimerad, dricker för mycket och ältar. Låter det nedslående? Det är det inte alls. Mitt i allt finns det en styvson som är hemligt förälskad i Dougs syster - en syster som snart ska gifta sig. Det finns en tvillingsyster som får honom att gå med på att svara ja på alla förslag hon ger. Det finns en pappa som har haft en stroke och som därför är mer känslosam än vad han någonsin varit tidigare. Det finns en mamma som fortfarande spelar sitt livs roller, trots att hennes skådespelarkarriär har varit över sedan länge.
Vissa partier får mig att gråta av skratt och andra partier får mig bara att gråta. Vi ska läsa en annan bok av Jonathan Tropper i bokklubben när vi träffas hemma hos mig nästa gång och jag ser verkligen fram emot det!
Boken finns att köpa här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar