Nemesis - Josephine Angelini

Helenas tidigare beslut och handlingar har lett till att gudarna har kunnat lämna Olympen och trots att hon grämer sig över detta förstår hon också att hon har blivit manipulerad. När det drar ihop sig inför den sista striden släpps alla krafter lösa och samtidigt som gott står mot ont är det lika tydligt att gråskalan är svår att förhålla sig till. Det är just den här gråskalan som gör den här boken, eller hela trilogin för den delen, intressant. Jag kan inte avslöja vad som händer med de olika karaktärerna, men deras öden är verkligen inte antingen eller utan bitterljuva i de flesta fallen. Man kan till exempel förlora någon utan att den personen dör och i andra fall finns det andra hinder som verkar oöverstigliga.

Det är blodigt, romantiskt, skrämmande (våldtäkt!) och samtidigt humoristiskt i denna avslutande del, Nemesis.

Det kan låta hur supertöntigt som helst med en berättelse om unga vackra människor som föds som arketyper, bundna att återupprepa historien med blodshämnd, uppror mot sina föräldrar och uppfyllande av profetior. Det är inte töntigt alls, utan tvärt om spännande och läsvärt. Visst är den här trettiofemåriga hjärnan lite i äldsta laget för att fullt ut ta till sig historien om Helena och Lucas, men som svensklärare (med ett i vanliga fall rätt svalt intresse för den grekiska gudavärlden) ler jag och hoppas att någon tonåring med vurm för söta kärlekshistorier ska hitta en stunds njutning i den här bokserien.

Blunda och hoppa - Sarah Dessen

Den här boken kan verka vara av det slag som det går tretton på dussinet av, men inget kan vara mer fel. De tre tidigare böckerna av Sarah Dessen är ganska lika varandra, men den här sticker ut och gör det på rätt sätt. Den är lite svartare, lite vuxnare och lite bättre. Bara en sådan sak att den handlar om sommaren efter high school. Lysande! Det behövs fler böcker om post gymnasium. Lysande #2: att huvudkaraktären, Remy, avverkar pojkvänner och dejter på löpande band och utan skam- eller skuldkänslor. Super gör hon också emellanåt, så hellylleamerikanskan lyser med sin frånvaro och det är just helylletjejen man mött i Dessens tidigare böcker.

Kanske är det inte så underligt att Remy är skeptisk när det kommer till kärlek. Hennes mamma är inne på sitt femte äktenskap och har överlåtit all planering och alla detaljer åt den strukturerade dottern med det välsmorda munlädret. Hon är en stenhård förhandlare och får in priser och offerter som hon antar eller förkastar. När hon arbetar extra i en skönhetssalong tar hon ingen hänsyn till de rika och mäktiga som förväntar sig specialbehandling, utan kan tvärt om ställa hårda krav för att sedan avsluta telefonsamtalen abrupt.

Tillsammans med tjejkompisarna Jess, Lissa och Chole diskuterar Remy livet, kärleken eller bristen på den samtidigt som de dricker cola i olika varianter på en bilhuv. Skönt amerikanskt. Livet är ordnat för Remy. Hon har listor som prickas av och rutiner som följs, oavsett om det gäller att städa sitt rum eller att göra slut med killar. Men så möter hon Dexter. Eller, kanske ska man säga att han möter henne. Han är allt det där som hon inte är: oordnad, betalar inte räkningar i tid, knyter inte sina skosnören och stoppar inte in skjortan. Han lever bohemliv i en fallfärdig kåk och delar huset med sina bandkompisar. En hund med loppor finns också med och Remy är återigen skeptisk. Å andra sidan, intalar hon sig, ska hon ju snart åka till andra sidan kontinenten när hennes tid vid anmärkningsvärda Stanford ska ta sin början. Lite roligt kan ju ha det med Dexter innan det är dags att skiljas åt. Det är bara det att Dexter inte visar sig vara som andra killar och då gäller inte de vanliga reglerna som Remy är van att följa.

Sommarläsning när den är som bäst. Den här har jag haft i handen när jag läste på stranden, när jag vände plättar åt barnen, när jag drack kaffe i lusthuset och när jag väntade i bilen utanför affären. Sarah Dessen är en mästarinna när det kommer till att ge läsaren fjärilar i magen och klumpar i halsen.

Bok och bild från förlaget.

Edward Tulanes fantastiska resa - Kate DiCamillo

Edward Tulane är en vacker porslinskanin som omges av vackra saker. Han ägs av en flicka som börjar bli lite för stor för att ha med sig en kanin vart hon än går, men flickan, som heter Abilene, älskar sin kanin högre än allt annat. Problemet är bara att Edward inte älskar. Han är tvärt om ganska självgod och lyssnar uttråkat till samtalen kring middagsbordet. Han tycker ofta att han är förmer än andra, inte minst när det gäller andra leksaker i det fina huset, och därför är det till en början svårt att tycka om den här kaninen.

Abilenes mormor Pellegrina brukar inte berätta kvällssagor för Abilene, men en kväll gör hon ett undantag. Sagan hon berättar handlar om en självgod liten flicka som inte kan älska och vilket öde som därmed väntar den flickan. Sedan vänder sig Pellegrina mot Edward och viskar: - Du gör mig besviken.

Sedan börjar Edwards resa, som inte alls är särskilt fantastisk till en början, när Abilene tappar honom i vattnet under en kryssning. Därefter räddas Edward av en fiskare, han slängs på soptippen och hamnar i händerna på en luffare innan han används som fågelskrämma. Därifrån räddas han av en liten pojke som lämnar över Edward till en sjuk liten syster innan hans färd fortsätter igen. Liksom Edward börjar jag, och kanske ännu mer snart nioåriga sonen, att fästa sig vid de olika kaninägarna. Det är sorgligt när en ägare försvinner och det gör ont i hjärtat när en berättelse avslutas. Det gör också ont för Edward och han står snart inte ut med sina stora känslor. Han undrar vad det är för mening att lära sig att älska när det tar så ont när hjärtat brister.

Jag kan naturligtvis inte tala om hur det här slutar, men när vi hade haft högläsning fram till det tjugotredje kapitlet sade jag god natt till sonen och satte mig för att läsa ut boken. Jag var tvungen att få veta hur det skulle sluta och det slutar med tårar, i alla fall för egen del. Det är märkligt det där. Slutet är bra, rent utav tillfredsställande, men det ligger samtidigt en sorgsenhet över historien som vävts ihop. Den här fantastiska berättelsen fångar någonting som förekommer i det verkliga livet, men som många barn inte har hunnit uppleva ännu. Även om jag inte har upplevt det för egen del så har jag ju sett många i min närhet som resonerar precis som Edward, att det är ingen idé att fästa sig för mycket vid någonting, eftersom ingenting är bestående. Precis när Edward tänker så är det någon annan, mycket lik Pellegrina, som återigen upprepar orden: - Jag är besviken på dig.

När de här orden yttras, både första och andra gången, är det någonting som klickar till i mig. Det finns en styrka i just de orden. Att vara ledsen eller arg är en sak, men besvikelse kan svida ännu mer. Det är så snyggt berättat! Som litteraturvetare har jag stött på genren pikareskroman och detta är en sådan. I en pikaresk har vi en huvudperson som binder ihop flera olika berättelser, eller i det här fallet realistiska sagor, till en helhet. Han rör sig mellan olika samhällsklasser och tonen är lätt kritisk eller moraliserande.

Kanske är det tidigt att läsa den här boken för en snart nioåring, men den var minst lika givande för mig! Jag tror att vi kommer att läsa om den här berättelsen när pojkarna blir äldre. Det finns så mycket att diskutera och berättelsen ger en öppning för föräldrar och barn att prata om både kärlek och om sådant som gör ont.

Illustrationerna av den fantastiske Bagram Ibatoulline är väl värda att stanna upp vid och jag tog mig tid att googla andra av hans verk. Titta här till exempel.

Utgiven av Kabusa.

De första tolv - Justin Cronin

OBS! För kännedom: Stor spoilervarning längre ner i den här texten.

Jag trodde aldrig att jag skulle dras till den här typen av litteratur. Jag trodde aldrig heller att jag andlöst skulle vänta på en uppföljare. Jag intalade mig själv att 279 kr på Akademibokhandeln är för dyrt för att köpa - att jag kan vänta till dess jag står först i kö på biblioteket. Det kunde jag inte. Jag beställde den på Adlibris för 200 kr fraktfritt istället.

De första tolv tar vid där del ett, Flickan från ingenstans, slutade. Jakten på de tolv försökspersonerna fortsätter. De som är smittade med ett virus som förvandlar de bitna till blodtörstiga viraler. Ingenting för dig? Det trodde jag inte om mitt läsarjag heller, men det här är riktigt bra.

Justin Cronin fräschar upp minnet för den glömske och jag kommer snabbt in i vem som är vem. Nya karaktärer presenteras och de är föräldrar, barn eller barnbarn till de människor och varelser som man lärt känna i del ett. Det är ett snyggt drag som gör att hela berättelsen blir ännu mer intressant.

Handlingen då? Jo, nu bär det av. Nu ska de tolv, som i ärlighetens namn bara är elva efter förra bokens avslutning, ringas in och dödas. Ändå är det inte jakten som står i fokus, utan mer hur de olika människorna klarar sin vardag. Hotet från de kringvandrande viralerna vilar hela tiden över överlevarna, men samtidigt måste de äta, skita, älska och undgå att bli dödade av andra i sin närhet. Människorna har i de olika kolonierna bildat mer eller mindre hierarkiska system som används för gott eller ont. Selekteringen av människor där de tilldelas ett identitetsnummer visar många likheter med behandlingen av judar i Andra Världskrigets utrotningsläger. Hoppet lever dock och motståndsrörelserna når stora framgångar bl.a. genom att många också är redo att offra sina liv för ett högre syfte. Justin Cronin verkar inte ha någonting emot att ta livet av sådana som läsaren har fäst sig vid, utan kan tvärt om låta dem försvinna ur handlingen på de mest brutala vis.

Som religionsvetare tycker jag att bibelanalogierna är mäkta intressanta, även om det kanske är en övertolkning från min sida. Men 12 viraler och 12 Israels stammar. En frälsare - Amy, flickan från ingenstans. Amy som är hälften människa, hälften någonting annat och som efter ett avgörande ögonblick (OBS! Stor spoilervarning) kan man se offret, uppståndelsen och den kroppsliga förvandlingen direkt hämtat från bibeln.

Som så många andra "mittenböcker", då det här är del två av tre, handlar det i De första tolv om att utveckla intrigen efter den inledande prologen. Visst blir det en del transportsträckor, men det är ruggigt bra gjort. 683 sidor flyger förbi och sedan sitter man där och längtar till avslutningen.

Hades - Josephine Angelini

Del två i Starcrossedserien och jag längtade på ett mycket pubertalt sätt efter att få veta hur fortsättningen efter del ett, Helena, skulle se ut. Böckerna har jämförts med Twilight, men det är en mycket orättvis jämförelse. Det här är mer moget och har en mycket större mytisk tyngd över sig, för att inte tala om att karaktärerna i de här böckerna är mer frigjorda och överlag mer trovärdiga som personer.

Uppföljaren heter Hades: Halvgudarna föds som arketyper och liknar därför sina historiska föregångare: den sköna Helena, Akilles, Paris, Hektor, Medusa, Ares, Eris, Daphne... Gudarna och halvgudarna kan inte bli sjuka i kroppsliga sjukdomar som sådana vanliga människor insjuknar i. Den enda sjukdomen de kan drabbas av är galenskap och Helena förstår att någonting mycket allvarligt händer henne när hon utsätts för de svåra prövningar hon är född att göra. Plötsligt skadar hon sig och hon börjar oförklarligt blöda näsblod. Oraklet förebådar stora olyckor för henne och Helena misstänker att hon inte har lång tid kvar att leva.

Hennes uppdrag är dessutom av den arten att hon förstår att det kanske bara kan sluta på ett sätt: hon är en nedstigare och måste besöka Hades, dödsriket, som till stor del påminner om ett helvete, må vara ett mycket geografiskt sådant. Hon lever åtskild från Lucas, men dras trots det till honom. Inte blir det lättare när hon i dödsriket möter Orion, en i rakt nedstigande led ättling till Adonis. Denna vackre man har förmågor som ingen annan i gudahistorien kan mäta sig med, men ändå kan Helena inte fullt ut lita på honom.

Det här är omåttligt spännande och dessutom väldigt välskrivet. Josephine Angelini arbetade som bartender innan hon sålde rättigheterna till böckerna för ett sjusiffrigt belopp. Det gjorde hon rätt i (det sjusiffriga beloppet, bartenderjobbet kan jag inte uttala mig om). Det här är riktigt bra. Nu måste jag bara ta ställning till huruvida jag ska ställa mig i kö på bibblan för att få tag på del tre, Nemesis, eller om jag ska köpa den för 120 kr på Adlibris. Det andra i bokhögen ska avhandlas först och sedan får vi väl se.

Kaddish på motorcykel - Leif Zern

Själva titeln, Kaddish på motorcykel, ramar in den här berättelsen fint. Författaren Leif Zern berättar om sin uppväxt i efterkrigstidens Sverige som son till Simon, en sällsamt assimilerad ortodox jude. När farmodern dör utförs alla ritualer; revan i klädnaden, tvagningen, begravningen och... kaddish, bönen över den döda. Detta ska göras två gånger per dag under elva månader. Judendomen kan framstå som en mycket pliktetisk religion, men författaren filosoferar kring detta på ett sätt som gör det lättare att förstå. Halacha presenteras här mer som avsikten att bygga rum av helighet kring livet, än att handla om lagar och regler. Halacha är mer vägen än lagen, någonting man följer. Utan ritualer och lagar blir vi inte bättre än djur. Lagen gör oss till människor.

Problemet uppstår när familjen åker ut till sommarhuset. Ska pappan åka med familjen ut, eller stanna inne i stan? Om han stannar i stan bryter han inga regler när han tar sig till synagogan. Om han åker ut till sommarhuset måste han bryta mot reglerna om att färdas med hjul och handskas med pengar, till exempel på shabbas, sabbaten. Sällan har jag läst så finstämd beskrivning av ett folk i minoritet. Hur diskussionerna går kring det välsignade polettsystemet, där vissa menar att man kommer undan hanteringen av pengar, medan andra menar att det är att sätta likhetstecken mellan poletter och pengar. Jag skrattar högt flera gånger när jag läser den här boken. Leif Zern berättar att det i shul inte diskuteras hur man ska tro eller ens vad man tror på, utan vilka regler som är viktiga och hur man kan omtolka dem för att passa in i ett samhälle som inte är anpassat till en abrahamitisk religion med tusenåriga anor.

Det här är ett mycket kärleksfullt och lågmält porträtt av en far som håller sina plikter utan att förlamas av dem. Det finns en ortodoxi över sättet att leva, men det blir aldrig fanatiskt. Det blir en palett över en religiös tro som ofta krockar med samhället, men med filosofiska förklaringar till varför någonting givet kan ses på ett annat sätt utan att ge avkall på kärnan i poängen. Till exempel fortsätter inte författaren med sina filosofistudier trots att hans professor (och uttalad religionskritiker) uppmuntrar honom. Detta efter att tillsammans med sin far ha sett uppsättningen av "Den tionde mannen" som anspelar på minjan, att det krävs tio män för att kunna fira gudstjänst.

I övrigt presenteras det judiska livet med allt vad det innebär. En jude, vad är det? Leif Zern anses av vissa bara vara en halv jude, eftersom han mamma inte är född judinna. Andra menar att han är precis lika judisk, eller icke-judisk för den delen, som någon annan. Här resoneras om tallis och tefillin, om chevran, conversos och maranos. Här nämns jizeit och jiskor och förklaras för den som inte vet vad det innebär. Jag visste innan vad det betydde, men aldrig har jag väl fått det presenterat för mig i en kontext som gör innehållet begripligt och inte minst motiverat. Den mörkare sidan av innehållet är naturligtvis antisemitismen, det ständiga hotet som kulminerar i och med andra världskriget. Det ser olika ut, presenteras i olika former och av alla typer av människor. Det är mer eller mindre tydligt och mer eller mindre uttalat, men det svider lika mycket varje gång.

Jag vet inte vad som tilltalar mig mest med den här boken. Om det är det judiska, som gör att min förståelse för det judiska livet blir större, eller om det är det kärleksfulla porträttet av en far. Det spelar kanske ingen roll. Bra är det i alla fall.

Populisten - Thomas Bodström

Populisten är den senaste av utkomna böcker som jag slukade på en halv dag. Det bästa med boken är Bodströms gliringar till det egna jaget (ja, jag vet att jag är lättroad) och de delar som handlar om vad som händer bakom kulisserna i den politiska världen. Jag sitter ständigt och undrar hur mycket av det han beskriver förekommer i verkligheten. Det som är mindre bra med boken är framför allt språket. Det flyter som en vårbäck när de politiska och juridiska skeendena beskrivs, medan det stockar sig när de mer känslomässiga scenerna ska spelas upp. Slutet är t.ex. en lång räcka uppräkningar av vad som hände efter den dramatiska vändpunkten.

Själva handlingen då? Jo, den är både spännande, dagsfärsk och aktuell. Dataintrång och telefonhackning i regeringshuset. Mediarapportering på suspekta nyhetssajter med innehåll av både förvanskad och komprometterande art. Hot mot ministrar och terroristhot mot flygplatser. Mitt i allt detta ska Mattias och Susanne få sitt gemensamma liv att gå ihop. De har flyttat ihop och försöker hitta rutiner och vardag i varannanveckaslivet med Mattias barn, vilket inte är så lätt när den äldsta, en flicka på 14 jordsnurr, tar ut svängarna i sin pubertet.

Kalla mig lättroad, men jag tycker om det här. Det är några timmars svensk spänning med svensk dramatik och svensk upplösning. Perfekt sommarläsning, med andra ord.