Det bara blev att jag läste den här boken, skriven av Stina Lundberg Dabrowski. Det är en beskrivning av vad som sagts och vad som skett och som inte har visats i samband med ett urval intervjuer hon gjort genom åren. Stina L D motiverar varför hon velat intervjua vissa personer, hur det kommit sig att hon intervjuat andra, hur hon ser på mötet nu ett antal år senare och hur andra människor har reagerat.Min bild av Stina L D innan jag läste den här boken var att hon var oerhört intelligent, inte rädd att utmana och inte rädd att ta plats. Därför är det med förvåning och glad överraskning jag får ta del av hennes osäkerhet, skamsenhet, nervositet och ilska - hon är helt enkelt en vanlig dödlig. Detta är en insikt hon själv kommer fram till angående många av de personer hon intervjuar; de är också bara människor, till och med Nelson Mandela.
Hon är så tuff, tycker jag, både för att hon ifrågasätter och vågar ställa krav och för att hon vågar be om ursäkt när hon gjort fel eller gått för långt. Det är ju oerhört tufft. Vissa delar av boken dröjer sig kvar. Som när Hillary Clinton menar att hon fortfarande älskar sin man, trots allt han utsatt henne för. "Kärleken blir mer realistisk med tiden" säger hon, vilket man kan läsa in mycket i. Ett annat citat att lägga på minnet är redan bevingat och uttryckt av Madeleine Albreight: "Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra." Så sant, så sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar