Fortsätt till huvudinnehåll

Fangirl - Rainbow Rowell

Det här är en trevlig och lite oväntad historia, både rolig och lite märklig. Kanske ligger behållningen för egen del främst i hur berättelsen om Cath varvas med den fanfiction hon skriver, men även avsnitten ur bokserien som hennes eget skrivande utgår från. Jag har precis haft ett långt samtal med en av mina egna elever som själv skriver fanfiction, men som är rädd för att andra ska få reda på det. Det här vore en alldeles lysande bok för den flickan att läsa, för igenkänningsfaktorn kommer antagligen att vara hög.

Porträtten av Cath och tvillingsystern Wren, identiska till det yttre och diametrala motsatser till det inre, är finstämda och med sköna karaktärer som rumskompisen Reagan och hennes ex Levi ger en fin, sarkastisk ton som behövs för att det inte ska bli tråkigt. Cath blir mer eller mindre dumpad av sin enäggstvilling när de ska börja på college, vilket gör henne så vilsen och osäker att hon laddar upp med flera kartonger fulla av energibars, allt för att slippa gå till matsalen. När Reagan och Levi mer och mer invaderar hennes privatliv öppnar hon långsamt upp sig och både avslöjar sitt skrivande och sina mindre tilltalande personlighetsdrag.

Det här är en roman om att finna sig själv, om att vara förälder åt sin förälder, att tappa bort en syster och att hitta tillbaka till henne igen, men framför allt är det en kärleksförklaring. Jag gillar det här.

Bild lånad av förlaget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Förr eller senare exploderar jag - John Green (The Faults in Our Stars)

Min kandidat och jag bytte böcker med varandra som gåva, hennes sista dag på praktiken. Emily fick Alla mina vänner är superhjältar av mig och jag fick Förr eller senare exploderar jag av henne. Om hon är hälften så nöjd med boken hon fick så är det nog. Jag är jättenöjd med den här.

Med sprakande språk och existentiella frågor uttryckta i metaforismer presenteras både huvudpersonen Hazel och kärleken i hennes liv, Augustus Waters, redan i det första kapitlet. Hon går igång ordentligt på att han har en cigarett hängande i ena mungipan och menar att det är direkt olämpligt att ha haft cancer och ändå betala pengar till ett företag för att skaffa ännu mera cancer. När Augustus, senare kallad Gus, svarar: "Man dör inte av den om man inte tänder den. /.../ Det är en metafor, förstår du. Man sätter den dödande grejen mellan tänderna, men man ger den inte makten att döda."
    "En metafor", sa jag tvivlande. Mamma lät bilen gå på tomgång.
    "En metafor", sa …

Garp och hans värld - John Irving

Det här är ett författande om författande, som protagonisten T.S. Garp skulle ha uttryckt det. John Irvings debutroman är inte lätt sak att sammanfatta, än mindre att sätta fingret på. Jag har tacksamt läst förordet av Caroline Hainer, eftersom detta ger mig en ingång i romanen och hjälper mig att hitta tonen och rösten i berättandet. Hainer avhandlar lustan, eller i viss fall de som vänder sig mot lustan. Det handlar om att bli galjonsfiguren för feminism, trots att någon själv inte anser sig vara det; det  handlar om trohet, men ännu mer om otrohet; om kärlek, svek och om att komma över livsavgörande tragedier. Ofta är det så roligt att jag skrattar, men tyvärr blir jag inte särskilt berörd.

T.S är Garps förnamn och de står för Technical Seargent efter hans pappa. Eftersom Garps mamma vill ha barn utan att leva tillsammans med någon man och eftersom hon inte är intresserad av sex annat än i avlingssyfte är Garps tillkomst något okonventionell. Samtidigt är varken kopulationen eller…

Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen

Jag hade en helkväll på biblioteket härom veckan och hamnade vid lyriksektionen. Eller hamnade och hamnade. Jag gick snarare vilse. Lyrik är ingenting jag brukar befatta mig med i någon större utsträckning, men nu stod jag framför hyllorna där tunna inbundna verk vilade.

Ungefär i ögonhöjd stod Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen uppställd och bad om att jag skulle bläddra i det redan ordentligt medfarna exemplaret. Jag läste första dikten och var fast.

Först känns det skönt
rent svindlande och obegripligt
skönt
att det trots allt också finns de som ser
bakom fasaden
som vet
och inser

Men sen blir allting
bara ännu svårare

Sen kommer frågan:
Varför går du inte?

Otaliga gånger har jag varit
på väg

om denhär perioden inte är
den sista
då går jag

om elakheterna går ut över
barnen
då går jag

om han dessutom börjar
ljuga
då går jag

och bär han någonsin hand
på mig
då går jag

när barnen inte längre
orkar
då bara måste jag

Och allting hände
Ändå gick jag inte

Varför?


Det är nästan plågsamt närgånget om livet tillsamm…