Det här är en typ av not-guilty pleasure för mig emellanåt, eftersom det är lite kravlös läsning som följer ett givet mönster som närmast kan liknas vid de nittiotalsromaner som jag plöjde som tonåring. Det är skön natur, sköna människor, ett uppdrag som ska utföras, vackra människor med stora hårsvall som ska mötas, problem uppstår som ska lösas och i slutänden... ja, de vackra människorna med det härliga håret övervinner alla problem och lever lyckliga i alla sina dagar.
Det var bokrea och det var en hundralapp. Lätt värt det. I just
den här trilogin är det irländskt så det sjunger om det med pubar och sägner och hedar och plötsliga regnoväder. Man vet liksom vad man får och hon håller imponerande klass, Roberts, med tanke på att hon spottar ur sig romaner både nu och då.
Tre ljungblommor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar