Ett litet liv - Hanya Yanagihara

Läs bara den här boken om du har en god vän som också läser den/har läst den, för du kommer att behöva någon att prata med. Läs bara den här boken om du tror att du klarar av det, för när du börjar ana vad Jude kan ha varit med om måste du också förbereda på att det är mycket värre än så. Läs bara den här boken om du vill ha beskrivningar av att ovillkorlig kärlek existerar, samtidigt som du måste förbereda dig på att alla ändå inte klarar av att ta emot den. Jude, Harold, Willem, Malcolm, JB, Julia, Andy, Ana och många, många fler kommer att följa med dig långt efter att sista sidan vänts, men det är samtidigt en oförglömlig upplevelse.

I den här romanen är det främst Jude läsaren får följa, ibland utifrån hans egen berättelse, men lika ofta är det personerna runt omkring honom som kommer till tals. Jude är en stillsam pojke, yngre än de andra i kvartetten som träffas under collegetiden, men nedtyngd av ett stort allvar. Willem ser honom, tycker om honom, ler mot honom och ställer samtidigt de där frågorna som ingen av de andra vågar ställa. Jude berättar ingenting och han fortsätter ha sina långärmade tröjor och halta fram utan att förklara hur hans skador har uppkommit. De andra i gruppen älskar också Jude, alla på sitt sätt, men blir också provocerade av honom. Kan man vara delaktig i ett sammanhang där alla delar sina innersta tankar utan att dela med sig av sig själv?

Så målas historien upp, med små penseldrag i taget, till dess hela bilden står klar och det är ett motiv som inte är lätt att möta. Både läsaren och personerna runt Jude försöker värja sig, trots att det inte går. Är det ett litet liv som tecknas här? När är ett liv fortfarande värt att leva och vad är det som ger mening åt en tillvaro? Harold, den förste äldre man i Judes liv, som försöker läka honom genom att ge allt han har utan att kräva något i gengäld, sätter fingret på det när han medger att man först försöker få någon att leva vidare genom att använda logiska argument (det blir bättre), sedan skuld (du är skyldig mig det) och sedan hot (jag är en gammal man och du vill väl inte göra mig illa).

Jag skrev till en vän när jag hade läst till sidan 400 för att fråga om det här är bra och fick ett upprört svar som undrade hur jag menade. Det är klart att det är bra! Ändå är det svårt att tala om den här boken i de termerna, för det är mest sorgligt och vackert. Svårt.