Öppnas i händelse av min död - Liane Moriarty

I romanen Öppnas i händelse av min död presenteras ett etiskt dilemma som läsaren genast tar ställning till. Handlingen kretsar mestadels kring den medelålders Cecilia som letar en grej på vinden när hon stöter omkull en kartong. Ett brev ramlar ur och är adresserat till henne och det är maken John-Paul som är avsändare. På kuvertet står det skrivet "Öppnas i händelse av min död" och nyfikenheten börjar spira. Det är bara det att maken inte är död, utan ute på tjänsteresa. Cecilia talar i telefon om för honom att hon har hittat brevet och han ber henne att inte läsa det.

Skulle du läsa det eller göra som han bad och bränna upp det? Jag skulle ha läst det. Det finns inte en chans att jag hade kunnat hålla mig. Jag har inte bättre karaktär än så.

Cecilia är i alla fall övertygad om att hon inte kommer att läsa det och motstår in i det längsta, men när ena dottern Polly tycker att pappan har tittat på konstigt på äldsta dottern Isabel blir Cecila förskräckt, för vad innebär det? Den tredje dottern Esther berättar i samma veva att hon hörde sin pappa gråta i duschen innan han åkte iväg på sin resa. 

Sedan presenteras andra människor i samma kvarter som på ett eller annat sätt korsar Cecilias väg. De har alla olika problem som de går omkring och bär på, och innan påsken är över har allt ställts på sin spets för alla - med det inte sagt att allt har löst sig för alla. Liane Moriarty väver ihop de olika människornas livstrådar på ett ganska snyggt sätt. Förvirringen var total ett tag, eftersom handlingen utspelar sig under påsktid medan det hela tiden talas om hösten, men det är klart: de befinner sig i södra delen av Australien, så om det är vår här borde det vara höst där. 

Jag tyckte mycket bra om den här!