söndag 14 september 2014

Allegiant - Veronica Roth

Den tredje och avslutande delen i Veronica Roths dystopiska succé: Allegiant. Med början i Divergent fick läsaren möta Beatrice som i valet av falang går sin egen väg, trots att det innebär att hon för resten av livet kommer att leva åtskild från sin familj. I sin nya falang, De tappra, lär hon känna både andra människor och sig själv. Kärleken presenterar sig i instruktören Four, eller Tobias som han visar sig heta. I andra boken, Insurgent, faller det ordnade samhälle som är det enda de känner till och frågan är återigen vilka val som är de rätta. Detta tema står fast även i del tre, Allegiant. Kärleken mellan Tris och Tobias är stark, men inte okomplicerad. Rasfrågan har i den här serien tagit steget från etnicitet till genetiska egenskaper. Antingen är du genetiskt ren eller så är du defekt. Det förstnämnda gör dig till en idealmedborgare och det sistnämnda gör dig till en andra klassens medborgare.

Tris och de andra möter världen utanför. Det visar sig att staden där de har vuxit upp är Chicago och kanske är det passande att staden som är känd för bl.a. maffiarörelse, stadsbränder och sin invandrartradition. Allt detta passar väl in i bokens handling, eftersom det både är staden i sig och dess invånare som står på randen till en ny era. I periferin bor de bostadslösa, de rättslösa, på samma sätt som de falanglösa gör inne i staden.

Det går naturligtvis inte att avslöja några större hemligheter om hur det slutar, men dum som jag är läste jag slutet när jag var kommen ungefär halvvägs. Det var dumt. Gör inte det. Effekten från de två tidigare delarna har klingat av för min del. Kanske beror det på att jag inte har de tidigare böckerna särskilt färskt i minnet. Kanske beror det på att en dystopisk bokserie gärna ändå får sluta i någon slags hoppfull framtid, både för staden och för människorna. Jag stör mig lite på att jag läser vartannat kapitel ur Tris synvinkel och vartannat ur Tobias synvinkel. Det är som om det inte blir särskilt personligt, inte från något håll.

Det är fantastiskt bra gjort. Kanske räcker det med att säga det. Människan är en produkt av sitt samhälle, men samhället är också en produkt. Av människorna, av ledarna och slutgiltigt: av de val man gör. Veronica Roth avslutar med orden "Var modiga" och i dag, den 14 september 2014, går vi i Sverige till val. Jag hoppas att vi är modiga och att vi gör rätt val. I kväll får vi se.

Inga kommentarer:

Makten - Naomi Alderman

Vad skulle hända om maktbalansen i världen förändrades? Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor, vilket även sätter villkoren för hur...