Cirkeln var en introduktion. I Eld bär det av. Och som det bär av. Berättelsen går rakt på sak och läsaren kastas in i De utvaldas liv. Livet rullar på i Engelsfors och tjejerna presenteras snabbt för att läsaren ska påminnas om vem som var vem. De har fått en kort frist efter demonattacken som första boken avslutades med, men obehaget gör sig hela tiden påmint, inte minst på grund av den hetta som har drabbat Engelsfors. Elektriciteten kommer och går och en rad dödsfall inträffar där det konstateras att personerna har dött av elektriska stötar.
Ja, man messar inte med elektricitet. Man messar å andra sidan inte med fem tonårstjejer, som förutom att få den normalt helvetiska tonårstiden att gå ihop nu också måste försöka samarbeta så att inte världen går under.
Apokalypsen har aldrig varit så efterlängtad som nu! Må den komma snart.
Bok och bild från förlaget. Boken finns att köpa här och det är väl investerade pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
Signe är femton år och går i nian. Hon är den tysta typen som har alla rätt på alla prov och som ingen ser eller lägger märke till. Inte lä...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar