Julia återvänder till hemtrakten Stenvik på Öland när fadern Gerlof kallar på henne. Han har mottagit ett brev innehållande den sandal hennes son hade på sig den dagen han försvann för över tjugo år sedan. Tillsammans gör de efterforskningar om vad som egentligen kan ha hänt och deras pusslande med historien varvas med tillbakablickar på en av Ölands värsta våldsgörares liv. Nils Kant har många obehagligheter på sitt samvete och misstänks ligga bakom lille Jens död, men när alla trådar nystats upp och berättelsen gjort några oväntade vändningar visar det sig att skurkar kan komma i många olika förpackningar.De första hundra sidorna imponerade inte alls och kanske är det för att Theorin skriver om en kvinna som inlevelsen inte fungerar. Jag blir inte övertygad varken när det gäller Julias sorgearbete eller när hennes alkoholism framställs. Jag blev också störd över att Julia i början av boken får en mobiltelefon av sin syster (som hon säger att hon inte förstår sig på) och att det senare i boken låter som om det alltid har varit hennes telefon samt att systern nog är den enda som kan hennes nummer.
Ändå blir det spännande och lite oväntat i slutet, precis som det ska vara. Må vara att bekännelser serveras lättvindigt och nästan oombett, men det kan jag ha överseende med. Det kan nog bli så att jag läser Nattfåk också, för om det här är debuten kan fortsättningen verka ännu mer lovande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar