Kommunikation mellan mor och dotter via post-its. Både femtonåriga Claire och hennes mamma har fullt upp med sina liv och träffas sällan. Istället skriver de lappar åt varandra, meddelanden om var de befinner sig, vad som ska handlas och att nycklar är borttappade. Sedan finns plötsligt en lapp från mamma att hon varit hos en doktor och att de måste prata.Lappen om mammans förändrade hälsotillstånd drabbar läsaren lika plötsligt som beskedet säkert drabbar många familjer ute i verkligheten. Innehållet på lapparna mellan mor och dotter förändras och blir mer betydelsefulla. Hårda ord blandas med kärleksförklaringar och anklagelser med ånger.
Jag vill inte påstå att formen håller, men samtidigt räcker den till. Det övertygar inte fullt ut att en familj i kris fortsätter att kommunicera med varandra nästan uteslutande genom lappar. Det är kanske inte heller brukligt att man talar ut om existensiell ångest och vuxenblivande via lappar som längre ner har inköpslistan antecknad i ett litet hörn. Boken avslutas med två brev från Claire där hon i mer utförliga ordalag sätter ord på hur viktig mamman är för henne och hur alla erfarenheter påverkat henne själv, och detta gör att boken lyfter. Man får mer än ett sporadiskt sammanhang där tonåringen blivit lite mer åring än fjortis. Flickans mognad blir tydlig och förändringen likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar