Idealisten - Thomas Bodström

Thomas Bodströms uppföljare till Rymmaren. Historien tar sin början när två politiker från olika partier gjort gemensam sak och gått ut med ett initiativ mot rasism. Sedan får man som läsare följa olika personer som engageras av dessa mord under några dygn fram till den både väntade och oväntade upplösningen.

Det är hela tiden en bollmatch mellan olika instanser: polis, advokater, målsäganden, privatpersoner och journalister. Bland dessa märks bl.a. advokaten Mattias Berglund som får i uppdrag att företräda den mördade Carlos fru. Susanne Dahlgren blir kommenderingschef för utredningen, vilket skruvar upp stämningen eftersom Mattias och Susanne haft ett kort förhållande trots att Mattias är gift och har barn. Gerd Lundin är en politisk katastrof som klarar sig ännu sämre på egen hand efter att ha kastats ut till vargarna sedan borgarna förlorat senaste valet. Utan en duktig pressekreterare klarar hon inte av att hantera medierna eller att ta de initiativ som krävs från oppositionen.

Det är lite småspännande, men mycket juridiskt. På samma sätt som det märks att Liza Marklund är journalist tycker jag att det märks att Bodström är jurist. Det är fortfarande lite roligt att han gör små passningar av sådant han känner till. Men det håller inte i längden att flörta med läsaren genom att göra sig lustig över sig själv. Sedan är det alltid lustigt att läsa om verkliga människor i fiktiva berättelser och när Leif Silbersky, Leif GW Persson och Göran Lambertz presenteras på rad blir det ett stilbrott mot resten av berättelsen. Jag hade nog med lite välvilja kunnat köpa detta som trevlig och lättsmält sommarläsning om inte hela kriminal- och justitieeliten hade varit närvarande, men nu blir det svårtuggat.

Ändå är det helt okej. Jag tyckte nog bättre om Rymmaren, men för mig fungerar det här. Någon småelak recencent hävdade att så kan det gå om man har ett känt namn, men nog har vi sett sämre resultat än så här av etablerade författare? You go, Bodström!