Jag har fått för mig att jag gillar Barack Obama, varför vet jag egentligen inte eftersom jag inte är så insatt i hans politik, men det faktum att han är rätt ung och USA:s första svarta president är läsretande nog.Det som är tilltalande att läsa om och av en person är för mig när det inte är så tillrättalagt. Därför är det här riktigt intressant läsning. Obama flyttar runt med sin mamma och blir sedan inneboende hos sina morföräldrar. Han söker i tonåren sin identitet och ställs inför frågan var han hör hemma: han som har en vit mor och en svart far känner ibland en rädsla för att inte höra hemma i något av lägren, för två läger är det. Han beskriver många situationer och händelser där det är av direkt betydelse vilken hudfärg han har och det mest intressanta är hur han arbetar med sig själv och med andra för att inrätta sig själv, men även ändra lite på världen.
Förutom detta är han frikostig med berättelser om vad som format honom och hans sätt att tänka. Hans entusiasm som flera gånger får sig hårda törnar, klantiga uttalanden som han ångrar, det långsamma arbetet med att förändra sådant som verkar vara cementerat. Människor han mött som både kritiserat och uppmuntrat honom, och andra som hade kunnat hjälpa honom men som valt att inte göra det. Jag vet inte hur mycket som är tillrättalagt eller hur många av detaljerna han verkligen kommer ihåg så här livligt, men det känns ärligt och autentiskt.
Jag förstår inte hur någon kan välja att bli politiker, men är glad att någon blir det. När det gäller Obama är jag lite extra glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar