Det här är den andra boken som handlar om de besynnerliga barnen. I den första boken, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, presenterades Jacob, som gav sig ut på en resa tillsammans med sin pappa med avsikt att bekanta sig med farfaderns rötter. Resan ledde till England, där Jacob snart trädde in i en tidsloop och träffade Miss Peregrines besynnerliga barn. Jacobs farfar tillhörde dem med sina besynnerliga krafter och Jacob själv upptäcker att han också har besynnerliga förmågor. Första boken slutar med att Jacob och flera av de andra barnen flyr och i den här andra delen blir de mestadels jagade.
Spökstaden är titeln och de besynnerliga barnen kommer till en märklig stad som heter London, men ingenting är som man kan tro. För att komma dit har de tvingats fly från tomgastar, från folk och fä som vill dem illa, de träffar olika hjälpare, de träder igenom nya tidsloopar och hela tiden är de jagade. Med sig har de Miss Peregrine, som i slutet av förra boken blivit förvandlad till en fågel. Fågelskepnaden försvagar henne hela tiden och tiden är utmätt: de måste förvandla tillbaka henne innan hennes tillstånd blir permanent. Detta är extra viktigt för Jacob, eftersom han inte kan ta sig tillbaka till sin egen tid om inte Miss Peregrine hjälper honom.
Det här är en gastkramande och spännande historia som kan läsas från 12 år och uppåt, men varning för en del grymma och blodiga scener. En stor del av behållningen med den här boken är de fantastiska bilderna som författaren vävt in i berättelsen. Bilderböcker för äldre läsare är enligt mig ett genidrag och berättelsen skulle kännas betydligt tyngre utan de illustrativa bilderna. Det enda negativa med boken är att jag efter avslutad läsning sitter och funderar över vad den egentligen handlar om. De springer mest, och det är spännande, men drygt 420 sidor senare har den egentliga handlingen inte tagit särskilt stora kliv. Nu hoppas jag på en tredje del, där det blir en snygg, avslutande koppling mellan den besynnerliga världen och den värld som Jacob kommer från. Med bilder förstås!
Recension finns att läsa här. Köp boken här och här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar