Absolut hela boken är som en skröna. Den skulle kunna vara sann, men är det inte. Den innehåller sådant som skulle kunna hända, men ändå inte. Den skulle kunna balansera på rimlighetens gräns, men gör det inte.
Loves hjärta är ensamt i sitt slag. Okej. Jag var tvungen att dra en ordvits (läs boken och du förstår varför). När Loves hjärta oförklarligt stannar och lika oförklarligt startar igen efter 15 minuter är det ingen som kan förklara vad som har hänt. Däremot förändras hans liv - på alla plan, - samtidigt. Han får rådet av behandlande läkare att inte ha sex, eftersom han då riskerar att gå mot en för tidig död, även om det finns sämre sätt att lämna in på.
Några sommarmånader senare har han lyckats få ihop det med Dans-Desirée, Lärar-Linda och Kultur-Katja och ytterligare några veckor senare väntar alla barn. Han är pappan men har inte en fast relation med någon utav dem. Där står Love, med kaninpuls och vet inte om han ska berätta för kvinnorna om de andra kvinnorna. Det är mycket, mycket roligt och helt osannolikt.
Formuleringarna sitter, som bläck på läskat papper, och förutom ordvitsarna (självlockigt hår är permanent) sprakar språket likt nyårsraketer ett millennieskifte. I beskrivningen av den amerikanska, till åldern komna kvinnan som tillsammans med sin grovkäftade make så småningom ska bli bästa vännen Dannys extraföräldrar:
"Under den platinafärgade hårkreationen såg det nämligen ut att pågå ett krig. En strid mellan skönheten och tiden, nuet och det förflutna, livet och... döden. En part beväpnad med botox-läppstift-foundation-kajal-kniv-nål-och-kirurgtråd, medan den andra satt inne med själva atombomben: tyngdlagen."
Den här boken är en uppvisning i humor och varma, mjuka betraktelser av en människa med ett stort och speciellt hjärta - och jag gillar't!
Bok och bild från förlaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar