tisdag 24 december 2013

Cinder - Marissa Meyer


Cinder

Askungen 3.0. Världen som vi känner till den har varit med om ett fjärde världskrig och är indelad i sex stater, en för varje världsdel. Berättelsen äger rum i Nya Beijing efter det att gamla Beijing har utrotats. Personen man får följa är Cinder, en cyborg som lever styvsysterligt i en familj som inte accepterar henne. Pesten blossar upp i tätbefolkade delar och uppstod först i Afrika, men är nu lika vanligt förekommande i alla delar av världen. Första utbrottet läsaren får följa äger rum med utsikt från Cinders marknadsstånd en helt vanlig dag när hon sitter och väntar på att familjens android Iko ska återkomma med en ny titanfot åt henne, eftersom Cinder har vuxit ur sin gamla. På marknaden finns också prins Kai, som har problem med sin husandroid och som därför söker upp Cinder. The meet cute är ett faktum och resten av berättelsen känner man till.

Det finns en doktor/hjälpare som vet mer än han låter Cinder veta, och trots att hennes datorsystem varnar henne för att han ljuger litar hon på honom. Det gör hon rätt i och romanens slut lovar en spännande fortsättning.

Det finns också en bal, och Cinder vill mer än gärna gå, men styvmodern sätter alla käppar i hjulet som hon kan. Cinder måste hitta ett nytt magnetbälte till svävaren, måste defragmentera husdatorn och måste laga handdatorer innan hon kan tillåtas följa med på festen. Samtidigt löser hon problemet med prinsens android och han bjuder henne till balen som sin personliga gäst, men tackar då nej. Hon är rädd för att han ska få reda på att hon är en cyborg och hur han i så fall skulle reagera.

Det finns också ett tillfälle när Cinder tappar, ja inte en sko då utan sin fot (!) och askungesagan är oerhört tilltalande i sin uppdaterade version. Om läsaren mot all förmodan skulle missa att berättelsen är en av världens äldsta sagor så inleds varje del av boken med ett citat ur sagan om Askungen (som faktiskt är mer än tvåtusen år gammal och då i asiatiskt berättande).

Sällan har en bok varit så lättläst och samtidigt så underhållande. Sidorna bara rinner iväg och jag inser att jag måste vänta till efter jullovet med att få tag på boken på närmaste bibliotek. Boken ingår i Marissa Meyers Månkrönikan och är perfekt mellandagsläsning på alla sätt och vis. Fortsättningen heter Scarlet och handlar således på något vis om Rödluvan, men Meyer är någonting på spåret här och jag är i alla fall tillräckligt underhållen för att vilja läsa mer.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...