Saeculum - Ursula Poznanski

Den här boken är så snygg. Den kommer att locka många läsare, bara tack vare sitt svart-vita omslag där titeln Saeculum är i relief och guppar inbjudande under fingertopparna. Du kan nämligen inte låta bli att fingra på den. Den har en sådan där ospecifik baksidestext så du tittar i pärmfliken istället. När du har läst den texten, då tar du med boken hem oavsett om du lånar den på bibblan eller betalar för den i en affär.

Saeculum betyder århundrade och läsaren får möta Bastian. Han är läkarstudent och har höga krav på sig från sin framgångsrike far som är framstående kirurg och världsbäst inom sitt område. All Bastians tid går åt till att studera. Enda uppehållet han får är när han skjuter upp glasögonen på näsan för att sedan fortsätta sina studier.

Ändå väljer han att trotsa sin fars uttryckliga förbud och han följer med jämnåriga Sandra på ett lajv mitt ute i ödemarken. Medeltidslajvet är förlagt till 1300-talet och han ska tillbringa fem dagar i tidsenlig anda. Det betyder att han måste ta av sig glasögonen, att han inte kan äta med gaffel och att potatisen inte kommer på fråga när det gäller att mätta sig vid middagsbordet. De andra lajvarna presenteras i snabb takt och det är en ansenlig skara att hålla reda på: den självsäkre Paul som har ett gott öga till Bastian; Iris som ser på honom som "Mönstereleven" i lätt nedlåtande ton; Vårtan och Lars som är vapenbröder och som lättar upp stämningen; den tungsinta Doro som är en äkta häxa och som hela tiden ser tecken på ofärd; Alma som har den osnutne hunden Roderick vid sin sida; Georg som är tillsammans med den överjordiskt vackra Lisbeth och som han vakar svartsjukt över.

Bastian ser verkligen fram emot fem dagar utan krav. Fem dagar utan böcker. Fem dagar utan mobiltelefon, hur arg hans far än är. Fem dagars avslappning. Den idyllen störs redan på tågresan ut till lajvplatsen, eftersom Paul berättar att det finns en historia som varnar för gengångare och förbannelser knutna till platsen. Bastian som är en rationellt tänkande människa småler och undrar hur Doro egentligen mår, eftersom hon med hull och hår går in i sin roll som häxa.

Idyllen är kortvarig. De hinner bara komma ut till lajvplatsen innan ett fruktansvärt oväder bryter ut. När de sedan återvänder från de platser där de sökt skydd, märker de att någon saknas. Trots att de letar finner de inga spår. När nästa person försvinner dagen därpå blir obehaget ett faktum och när det dessutom dyker upp meddelanden som anspelar på förbannelsen som vilar över platsen börjar det hända saker även i gruppen.

Det är det här jag tycker bäst om med Saeculum som bok, för den beskriver gruppsykologiskt vad som händer med individerna i en grupp när säkerheten är hotad. Obehaget växer med varje person som försvinner och när de börjar skada sig så svårt att de måste försöka ta sig till civilisationen igen slutar det med att de bara blir ännu mer trängda. Det visar sig att de till och med spelar vem de än har med att göra rakt i händerna.

Det här är en riktigt spännande bok som är klassad som en thriller. Det är en bra genre att placera den här boken i. Författarinnan har tidigare skrivit boken Erebos, som blev en riktig favorit hos framför allt pojkarna i mina klasser. Flickorna läste den med lika stor behållning, men jag behöver oftast inte jobba lika hårt för att få dem att läsa. Nu har jag en till pärla att sätta i händerna på den som behöver rysa och mysa.

Bok och bild från förlaget.