Det finns för få intressanta kvinnliga karaktärer i spänningslitteraturen, tycker jag, men i Flimmer heter hon Sara Zuckerman och är råcool. Hon är en framstående hjärtspecialist, väl medveten om sitt värde, som äger rummet och avslutar samtalen. När två av hennes patienter dör två dagar efter det att de har opererats och när Sara upptäcker att någon vill att hon ska förstå att någonting inte står rätt till får det konsekvenser mer långtgående än hon någonsin kunnat ana.
Den här romanen är spännande med ingående och avancerade beskrivningar av sinusrytmer och venkatetrar. Det blir några bläddringar med CSI, vilket jag välkomnar. Jag tycker om de där mikroskopinzoomningarna när man får veta allt om klaffar och syremättnader. Flimmer är också underhållande i sina beskrivningar av relationen mellan Sara och kollegan Ola Farmen. Där diskuteras hennes judiska påbrå, hans familjesituation och deras yrke, med plus, minus och likamed. Jag köper allt rakt av: Sara är superduktig men ingen superhjälte, hon är intelligent men inget världsgeni och hon är känslig utan att bli ett gråtande våp.
Jag har ibland svårt för romaner som gör tidshopp och karaktärshopp. Det är lite varning på karaktärshoppen i den här boken, men samtidigt är det så snyggt ihopfogat i slutet att jag förlåter och går vidare = ) Det blir nästan filmiskt, med scener mycket smidigt infogade i varandra, samtidigt som det blir en cliffhanger av spänning när författarna byter fokus. Det är lite som en norsk variant av Dan Brown när tempot skruvas upp.
Vi kan det här med att skriva bra spänningslitteratur i Norden. Jag säger inte att vi är bättre i Sverige, för mina favoriter är främst norska och isländska, så vi kan väl slå oss för bröstet tillsammans och bara konstatera att det här är bra?
"Men för hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan." (sid. 451)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar