Jag har lyssnarläst och fascinerats av Jane Fonda under läsningen av Mitt liv så här långt. Jag har lyssnat till Bibbi Anderssons mogna stämma som läst upp en livshistoria av en kvinna som har "gått in i tredje akten" som Fonda själv uttrycker sig när hon närmar sig de sjuttio. Jag har egentligen ingen hang-up på Jane Fonda, men har tidigare förstått att hon varit älskad och hatad av olika anledningar. Efter läsningen av den här boken förstår jag varför hon upprört och retat, eller blivit så älskad och beundrad. Det verkar inte finnas något läger mittemellan när det gäller åsikterna om den här kvinnan.
Hon har varit självutplånande för sina mäns skull, haft svårt att knyta an till sina barn på det sätt hon ändå vetat att de behövde, engagerat sig politiskt trots att hon blivit hatad av massan och undersökt av CIA. Hon berättar om den känslomässigt frånvarande fadern Henry Fonda som påverkat henne i grunden, både som hjälte och svikare. Om mammans skeva kroppsuppfattning, självdestruktiva leverne och död: ett självmord som hon först fick veta var en hjärtattack.
Det är konst och oscarsutmärkelser som passerar ödmjukt blygsamt medan den politiska medvetenheten och det stora engagemanget för människans rättigheter stjäl showen. Man måste beundra Jane Fonda för den övertygelse hon har när hon genomför sina kritiserade resor, sina möten med soldater, genomdrivandet av fonder och föreningar för att motverka tonårsgraviditeter och miljöförstöring. Även om jag varken är insatt i USA:s inrikes- utrikespolitik under sjuttiotalet och framåt så presenteras det på ett intressant, låt vara ensidigt, sätt.
Det här är hennes berättelse om sitt liv fram till nästan sjuttio. Det är intressant samtidigt som jag undrar hur mycket som kommit fram och bearbetats på psykoterapeutens soffa. Det är insiktsfullt och omsorgsfullt analyserat och hon presenterar många sanningar som man själv bara drömmer om att komma till insikt om i sitt eget liv. Samtidigt kommer jag att tänka helt annorlunda om henne nästa gång jag ser henne på tv eller i en film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater... -
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o... -
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar