När två norska ambassadörer blir mördade kopplas polisinspektör Lisa Lunde in och hon tar hjälp av Sander Mørk för att lösa fallet. Han är psykolog och ska hjälpa till med att tänka utanför ramarna för att komma mördaren på spåret.
Mordhistorien som rullas upp håller bra - fram till slutet. Det blir som det ofta blir med kriminalgåtorna: långsökt, överdrivet och makabert. Så är det i I det fördolda också. Bokens fördelar är att det är intressanta personporträtt och ett gott berättande som behandlar det politiska läget efter tsunamikatastrofen. Handlingsförlamningen politikerna och allehanda organisationer drabbades av blev ett nationellt syndrom som upprörde och väckte raseri. På så sätt är det nog ett bra inlägg i den debatten, men inte mycket mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar