Syster - Bengt Ohlsson

Jag blir inte klok på Bengt. Jag tokälskade Gregorius, var tämligen nollad av Hennes mjukaste röst och den här, Systrar, vet jag inte vad jag ska tycka om. Det är en välberättad och spännande historia med Marjorie i blickpunkten som får flytta till sin faster Ilse efter att systern Miriam har försvunnit.

Det är alldeles lysande berättat om hur Marjorie är livrädd för att familjen aldrig ska bli rolig igen. Detta stör henne mer än att systern är försvunnen. För det är det de har varit: de roliga som alltid fått andra att skratta, sådana som är roliga att ha som vänner och som lärare tittar på med uppskattning. Efterhand avslöjas det plågsamma att humorn egentligen består av vass sarkasm och ironi som är svår att avläsa. Barnets oförmåga att läsa av när det vassa finns med eller när det är inlindat. Marjorie analyserar också tankar, ord, handlingar - allt. Det plågar henne att någon säger en sak för att göra henne glad och just därför kan hon inte bli glad.

Ilse är nästan mer intressant än själva huvudpersonen, för hon kan läsa Marjorie utifrån systerns försvinnande, hon vet mer om pappan än vad det unga barnet vet och hon tycker hela tiden synd om Marjorie även om denna inte kan förstå varför. Själv tycker Marjorie synd om Ilse, eftersom hennes vuxna barn inte verkar bry sig om henne utan bara fladdrar omkring i periferin någonstans. Marjories vuxenblivande blir mycket intressant och nästan lika spännande som systerns försvinnande, eftersom hon lär sig detaljer om faderns barndom som hon bland annat prövar att använda emot honom. Barnet som närmar sig den vuxne och försöker rubba maktbalansen är snyggt berättat, men alltför kort.

Ohlsson har fått kritik för att gestaltningen inte varierar så mycket när han byter berättarperspektiv, men det stör inte mig så mycket. Däremot blir mycket så allmänt hållet att jag har svårt att göra mig en bild av vad som händer och hur jag ska föreställa mig personer och miljöer. Dessutom är det någonting märkligt med slutet. Jag vet inte vad jag ska tro. Det blir mycket luddigt och som det verkar, magiskt, och det tilltalar mig inte alls. Jag måste genast uppsöka en läsarvän och få pröva mina tankar mot hennes. Doris, here I come.