Kathryn Dance är expert på kroppspråk och en duktig förhörsledare som introducerades i en av böckerna om Lincoln Rhyme. Nu får hon en hel kriminalroman till sitt förfogande när en psykopat rymmer från ett fängelse och börjar sprida ondska och förödelse omkring sig.
Det är spännande ibland, men rätt ointressant. Det är en kriminalroman skriven av en man om en kvinna och det är ett oerhört manligt sätt att skriva. Hela upplägget är som i Lincoln Rhyme-böckerna, där huvudpersonen är en superhjälte i tjänst att befria världen från olika faror. Sedan är det föreläsningar där emellan av sådant författaren tagit reda på om det ämne han behandlar; i det här fallet kroppspråk. Sedan upprepas samma mönster som i de tidigare nämnda böckerna - det kommer oväntade vändningar, inte bara en och två gånger, utan fyra. Till slut vill jag bara att eländet ska vara över så att jag inte behöver slösa mer tid på den här boken.
Det är som en actionrulle med Bruce Willis i huvudrollen. Den kan ha sina poänger men är för det mesta ensidig, lättglömd och överskattad. Därmed tror jag mig ha producerat årets sågning...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
1 kommentar:
Jag håller med dig i din sågning. Jag tyckte inte alls om den här boken och jag fixade inte att ens läsa ut den. Deaver har definitivt skrivit många böcker som är bra mycket bättre än den här.
/ Annika
Skicka en kommentar