I den här berättelsen finns tre perspektiv som alla vävs ihop av ett och samma ting, manuskriptet till "De polyglotta älskarna". I första akten möter läsaren Ellinor som sedan ungdomen känner en märklig fascination för våld. Det har präglat hela hennes vuxenliv, bland annat genom att hennes första pojkvän har fått lära henne slåss. Alltså, på riktigt slåss. "De flesta blir inte förbannade för att de blir anfallna, utan för att de inte kan försvara sig", säger pojkvännen, vilket Ellinor inser vidden av när hon själv råkar ut för ett övergrepp. Som hämnd bränner hon upp manuskriptet, det enda existerande exemplaret i världen, medan mannen som förgripit sig på henne sover.
I akt två är det författaren själv som berättar, vilket för läsaren till en helt annan värld och där hans drömkvinna är just en älskarinna som behärskar många språk. Här förekommer bland annat en blind sierska som till en början fascinerar honom genom sin skönhet, men som inte kan hjälpa honom ens med en spådom eftersom hon inte ser någonting när han besöker henne. Det är någonting i honom som är dämpat och vilande som han måste ta tag i.
I sista berättelsen är det Lucrezia, den föga vackra, föga begåvade adelsdottern som har varit en besvikelse för sin familj redan från barnsben. Hennes mormor dog av brustet hjärta efter ett besök av ingen mindre än författaren till "De polyglotta älskarna" och nu behöver hon hans hjälp. Alla delar förbinds alltså med varandra genom den ännu outgivna boken och det är först när författaren förstår att det inte existerar längre som allt ställs på sin spets.
Det här är på samma gång både en enkel och komplicerad bok. Alla personerna som står i fokus är framför allt ensamma. Inga familjer ringer för att efterlysa, inga vänner hör av sig för att kolla läget och själva har personerna inte heller något behov av att själva söka deras sällskap. Speglar är en återkommande metafor och Lina Wolff räds inte att beskriva det fula i människan. Det här är en typ av bok som du med fördel kan läsa tillsammans med andra så att du får dryfta alla frågor och alla reaktioner som uppstår. Mycket läsvärd och välskriven bok!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar