Kvinnan på tåget - Paula Hawkins

Det här var en annorlunda läsupplevelse som kanske inte riktigt är en fyra, men nära nog i alla fall. Huvudpersonen Rachel är ingen hjältinna som man ser upp till eller önskar vara, för hon är alkoholiserad, ljuger både för sig själv och för andra och lever ett liv som hon vet kan falla ihop när som helst. Hon bor på nåder hemma hos en inte särskilt nära bekant, åker iväg med pendeltåget varje morgon till ett jobb hon blivit kickad från för flera månader sedan och öppnar en flaska vin eller en burk gin och tonic ibland redan på morgonen. 

En av Rachels stora nöjen är att titta på husen som passerar utanför tågfönstret och det är främst ett par som fångar hennes intresse. Hon döper dem till namn hon tycker passar, ger dem intressanta yrken och komplexa personligheter. Dessutom är hon säker på att de är mycket lyckliga och älskar varandra över allt annat. Därför kommer det som en chock när hon en dag ser mannen i huset vara våldsam och någon dag senare ser hon kvinnan tillsammans med en annan man. När tidningen sedan rapporterar kvinnan försvunnen vill Rachel hjälpa till, men vem skulle lyssna på henne; en alkoholiserad fluktare som har svårt att hålla isär sina egna tankar? Inte blir det lättare när paret som är föremål för utredningen bor bara några hus från Rachels ex-make och som Rachel ringer och trakasserar när hon är full. 

Berättelsen förmedlas genom tre olika kvinnors syn på händelseförloppet som följer: Rachel (Kvinnan på tåget), Anna (ex-makens nya fru) och Meghan (kvinnan som försvinner). Upplösningen är oväntad och ingenting är som det verkar.

Bild lånad av förlaget  och boken läst på Storytel.