Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet - Romain Puértolas

Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet är Romain Puértolas andra roman. Den är skriven i samma ton och anda som den första, Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp, och du måste vara på humör för att läsa kåserier och framförallt skrönor för att i sanning uppskatta det sprakande språket och de långa, bitvis humorspäckade, sidospåren. 

I romanen får läsaren följa en man som går till frisören. Väl där berättar han för frisören om sin brevbärerska, Providence Dupois, som lär sig att flyga för egen maskin när nöden så kräver. Precis när hon ska flyga från Paris till Marocko för att hämta hem sin sjuka adoptivdotter Zahera får vulkanen Eyjafjalajökull ett utbrott som gör att all flygtrafik ställs in. I brist på andra färdmedel träffar hon på en pirat, en munk och en abbot och snart har hon lärt sig att flyga.

Zahera är svårt sjuk i fibromyalgi och Providences resa är en kamp mot tiden. Bitvis är det roligt samtidigt som det är riktigt skruvat, men påminner i sin excentriskhet om Amelie från Montmartre. Det är där ditt humör och din inställning till att ta till sig överdrivna skrönor kommer in, för det blir verkligen åka av och jag tycker att boken är både underhållande och ganska hjärtknipande. Kanske kan kärlek övervinna allt, bara inte på det sätt som vi tror - detta blir tydligt i slutet av den här romanen kan jag väl säga utan att ha avslöjat för mycket. 

Bok och bild från förlaget.