tisdag 8 juli 2014

Spår - Lena Sundström

Lena Sundströms Spår definieras som en dokumentär thriller. Här får läsaren möta Fredrik Laurin, Joachim Dyfvenmark och Sven Bergman, utredande journalister på Kalla fakta. Deras arbete börjar med en liten notis i DN om två avvisade flyktingar från Egypten. Det uppstår en gnagande känsla av att allt inte gått rätt till och om det är någonting en journalist ska gå efter så är det den där magkänslan.

Snabbt rullas det ena frågetecknet efter det andra upp: Vad hade egyptiska säkerhetspersonalen gjort på Bromma den 18/12 2001? Det fanns ingen egyptisk begäran om utlämning av de båda männen hos Regeringskansliet för regeringsbesluten om avvisning i december 2001. När ansvariga personer ställs till svar duckar de - Göran Persson, Thomas Bodström, Anna Lindh, Hjelm-Wallén... De menar att det fanns "allvarliga anklagelser" mot de båda männen, men att det inte fanns möjlighet att pröva dem i Sverige, utan bara i Egypten, där de hade begått sina brott. Indikationerna bestod mest i medlemskap i organisationer samt att de hade många kontakter. Detta är inte straffbart i sig, så de hanterades som asylärenden istället. I Egypten var de dömda i sin frånvaro och nekades rättegång den första tiden som fängslade. Då spelade det visst mindre roll för de svenska politikerna att de avvisade, Alzery och Agiza, hade lämnat de aktuella organisationerna eftersom de aktivt tog avstånd från allt våld.

I Mubaraks Egypten väntar systematisk tortyr och förnedring. Detta började i och för sig redan på svensk mark, på Bromma flygplats av egyptisk personal, av svenska SÄPO och av CIA-agenter. Agiza och Alzery blev avklädda, försedda med blöja, fick lugnande medel upptryckt i ändtarmen, fick ögonbindel och blev sedan fastspända utsträckta på golvet i planet under hela flygningen.

Detta är också en roman om hur världen förändrades efter 11 september, om hur USA utövade inflytande på resten av världen i sin kamp mot terrorism. Hellre för många och däribland oskyldiga än för få och skyldiga som går fria. Istället för att kalla tortyr illegal, olaglig, kallade man den extralegal: man bröt inte lagen - man stod utanför den. Och svenska politiker ställde upp.

Detta är också en roman om Sverige som rättsstat. Det visar sig i slutänden, efter åtta års idogt arbete, att männen Agiza och Alzery är oskyldiga. Den ene har fått uppehållstillstånd och återupprättelse, men inte den andre. De som borde stå till svars har lagt locket på och den nya regeringen ser till att locket förblir hermetiskt tillslutet. Visst är det spännande i sig att läsa om planespotters som kartlägger CIA:s aktioner världen över, om hur journalisterna blir skuggade i Kairo, om hur familjerna till de utvisade männen lever i ständig rädsla och oro... Men mest skrämmande är hur Sverige vek sig för en främmande makt, trots att man var väl medveten om att fångarna skulle torteras i samma stund de nådde egyptisk mark.

Lena Sundström presenterar tung journalistik på ett anmärkningsvärt lättillgängligt sätt. Nu har boken också kommit ut i pocket, så köp den, läs den, reagera och agera.

Inga kommentarer:

Frankenstein, eller den moderne Prometeus - Mary Shelley

Det är säkert tjugo år sedan jag läste Frankenstein första gången. Det är i år 200 år sedan den utkom första gången. Jag har precis läs...