måndag 10 juni 2013

Starcrossed: Helena - Josephine Angelini

Vilken positiv överraskning det här blev! Jag valde den, håll i er nu, tack vare omslaget. Det är en snygg bok med dramatiskt utseende i svart och guld. Jag störde mig tidigt på vissa formuleringar och suckade irriterat över den ibland fumliga översättningen. Sedan glömde jag allt sådant och läste vidare för att få veta vad som skulle hända och hur allt hängde ihop.

Helena är vacker på ett sätt som tar andan ur betraktaren, oavsett om personen är av samma eller motsatt kön. Ändå hatar hon uppmärksamhet och blir ofta klumpig och generad under andras blickar. Som person är hon lugn och timid och vill göra så lite väsen som möjligt av sig. Därför är det mycket oväntat, inte minst för henne själv, att hon flyger på den nya killen Lucas i korridoren och försöker döda honom med sina bara händer första gången de får syn på varandra.

Om inte det fångar läsarens uppmärksamhet vet jag inte vad som saknas. Det är en bra och dramatisk början. De första ledtrådarna till det mytiska innehållet kommer när person efter person presenteras: Cassandra, Creon, Hector, Castor, Daphne och Jason. Den grekiska mytologin skrivs in i den här berättelsen med kärleksfulla blinkningar till Homeros som historieskrivare samt till historiska verk som Iliaden, Odysséen och Aeniden. Man behöver inte vara litteraturhistoriskt intresserad för att tycka att det här är intressant, men visst ger det en extra krydda.

Helena och de flesta i den nyanlända familjen Delos är halvgudar, skapade och formade som arketyper ur den grekiska gudavärlden. Som sådana har de fått olika gåvor att använda på gott eller ond. Det visar sig att gudaätterna ligger i strid med varandra och familjen Delos är en utbrytargrupp som inte vill leva tillsammans med sina mer fanatiska ättlingar. Helena är till en början helt omedveten om sina speciella förmågor och det blir familjen Delos som hjälper henne att utvecklas som halvgud. Samtidigt spirar en komplicerad kärlek mellan Helena och Lucas: de kan inte vara ifrån varandra, samtidigt som Lucas är mycket noggrann med att inte komma henne för nära. Varför han uppför sig så visar sig mot slutet av boken.

Likheterna med Twilight är många: Helena är Bella; den lite klumpiga och fula ankungen som ska utvecklas till en svan; Lucas är Edward med sina superkrafter som han använder på ett alldeles fullkomligt och för sin ålder moget sätt; syskonen och kusinskaran representerar den goda, den bittra, den slagsvillige, den lågmälde osv. Kanske är jämförelserna orättvisa, för de stör inte mig. Det blir intressant, är spännande och jag vill efter avslutad läsning genast låna del två, Hades, för att få reda på hur berättelsen fortsätter. Det är sådana här böcker jag önskade fanns när jag själv var tonåring.


Inga kommentarer:

Frankenstein, eller den moderne Prometeus - Mary Shelley

Det är säkert tjugo år sedan jag läste Frankenstein första gången. Det är i år 200 år sedan den utkom första gången. Jag har precis läs...