måndag 20 maj 2013

Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg


Anledning att läsa ungdomsböcker: du får ord som "kastrullfull" tillagd i din vokabulär.

Anledning att läsa just den här ungdomsboken: Ja, bland annat för att Christer Fuglesang aldrig har varit mer smidigt inskriven i en berättelse som han är i den här.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg handlar om Cassiopeja Svensson, dotter till Beatrice som under en resa till Paris föll för en mörkögd fransman och voilà, Cassiopeja.

Cassiopeja har börjat på juristlinjen och borde plugga en massa, men hon hinner också fundera över livets stora frågor. När frågorna blir för stora skriver hon till Christer Fuglesang, eftersom han verkar vara en sådan som kan ge perspektiv på saker och ting. Det är jätteroligt! Att hon dessutom heter som hon gör, gör kopplingen ännu roligare.

Sedan träffar hon sina tjejkompisar också. Det är ett härligt gäng, men Cassiopeja har svårt för t.ex. Charlotte som ska gifta sig. Det där med tvåsamhet och lyckliga ever after är hon skeptisk till. Det blir riktigt roligt när Cassiopeja träffar Agnes, flickan som blev mobbad under mellanstadiet och som flyttade, för Agnes är riktigt förändrad. Hon kan verkligen ge nya perspektiv på tillvaron och blir på många sätt en livlina för Cassiopeja och får henne att utvecklas genom kriserna. En viktig, och för all del hysteriskt rolig del, är den när hon ska hjälpa till att överkomma en fobi för 11-åringar.

Det är klart att man fattar att Cassiopeja kommer att träffa någon. Någon som får henne att visst vilja ha den där tvåsamheten. Någon med långa pianofingrar som eländigt nog redan är ihop med en långbent, fotomodellsnygg tjej. Samtidigt anar man ju också att titeln på boken betyder någonting. Vi är inte sådana som i slutet får varandra lägger an en ton och en stämning som följer med huvudpersonen genom sidorna. Det är snyggt gjort. Det är riktigt roligt samtidigt som det finns en svärta och en melankoli mellan de där asgarven.

Det här är en varm och drabbande bok som många kan läsa och känna igen sig i, oavsett om det är för att du har velat ta pianolektioner eller för att du har varit livrädd för förpubertala människor. Läs den!

Bok och bild från förlaget.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...