Den unge Werthers lidanden, återberättad av Oscar K och illustrerad av Lilian Brøgger

Det blir ungefär som när Romeo och Julia spelades in med Leonardo DiCaprio och Clare Danes när Shakespeares originaltext användes i en supermodern storstadsmiljö. Det kanske är en dålig jämförelse, för i Goethes Den unge Werthers lidanden, återberättad av Oscar K och illustrerad av Lilan Brøgger, är berättelsen just återberättad men bilderna visar på en annan tid än den originalet utspelade sig i. Grafitti på husväggarna, stökiga nattklubbar, kortkorta kjolar och genomskinliga toppar.

Ibland funderar jag över varför sådana här böcker skrivs. Det kan ju hända att man uppskattar den även om man inte har läst originalet från 1744, men det måste ändå vara ett ganska litet antal som väljer att läsa just en sådan här bok. "Illustrerad världslitteratur" står det på framsidan och jag tycker att det är ett bra koncept. Om världen ska kunna ta till sig litteratur som är flera hundra år gammal kanske det kan locka någon fler att bekanta sig med en roman om den är bearbetad och illustrerad. Jag roas kungligt (eller är det mer PK att säga dronnligt?) av bilderna emedan jag bläddrar väldigt snabbt förbi vissa partier av texten.

Samtidigt måste man fundera över vad som går förlorat, för det första i en översättning, men för det andra i det att man bearbetar en text. För mycket tror jag, speciellt i en bearbetning. Sedan måste man ju veta en hel del om romanens kontext och samtidshistoria för att kunna få den där extra upplevelsen. Slutet är precis så där blytungt, ångestfyllt och febrigt som det är i originalet. Pistolerna lånas, breven skrivs och hjälten... ja, jag kanske inte ska avslöja allt, men there will be blood och det läcker genom alla lager av bandage.